Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
förbigått så väl Ståhlbergs som Ristells och Browns skrifter; och
detta hedrar hans kritiska omdöme. Bland engelska källor nämnas
i stället Bland Burgess Papers, lady Minto’s Memoirs of Sir Hugh
Eliot samt Sydney Smith’s af Barrow utgifna brefväxling. Några
denna sistnämnda samling tillhörande, ännu otryckta bref till engelska
ministern i Sverige Liston, förvarade i British Museum, äro, så vidt
vi kunnat finna, den enda otryckta källa, som författaren anför.
Så mycket större är mängden af de tryckta skrifter, som
han begagnat, så väl svenska som utländska — bland de senare
företrädesvis franska och ryska. Det är i själfva verket en alldeles
öfverraskande beläsenhet och litteraturkännedom, som hans bok röjer.
Ej blott större arbeten citeras, äfven tidskriftsuppsatser och akade-
miska afhbandlingar hafva kommit. till användning.
Nu är det visserligen sannt, att anförandet af en vidlyftig käll-
förteckning ej alltid utgör en garanti för källornas noggranna stu-
dium. Man kunde ock väl här blifva tvifvelaktig, då man bland
anförda källskrifter finner Adlerbeths »Anteckningar» karakteriserade
därigenom, att författaren är »a warm admirer of Gustavus>, eller
då Schröderheim, såsom memoirförfattare hedrad med namnet >the
Swedish S:t Simon, nämnes »the king’s one indispensable friend», fastän
hans anteckningar och bref nogsamt visa, att det efter 1786 var slut
med hans gunst. Den aktade forskare, som anföres under namnet
»Silfverstolfe» (I, s. VII) torde kanske ej vilja vidkännas författareska-
pet till de uppsatser, som där citeras under hans namn. — Men å andra
sidan skall det erkännas, att dylika misstag i förordet i regeln icke äga
motsvarighet i texten. Där karakteriseras Adlerbeth riktigt sålunda
(1783): »to day the kings admiring friend, to morrow his conseientious
foe>; och utgifvaren af »Historiskt Bibliotek» slipper att bära ansvaret
för uppgifterna hos de ofvannämnda författare, hvilka där anföras
under sina riktiga, eller åtminstone endast lindrigt vanställda namn.
Fullkomligt orättvist vore att anse lärdoms- och citatskryt såsom i
ringaste mån karakteristiskt för författarens arbete. De källor, han
citerar, har han verkligen användt, ehuru naturligtvis i mer eller
mindre omfattning. Att Odhners historia för början af Gustaf III:s
regering och Gustavianska papperen för dess senare del företrädesvis
kommit till användning, må ingen förtänka författaren. Hans fram-
ställning och gruppering gå dock sin egen väg, äfven om man på
sina ställen utan svårighet igenkänner — lätt förklädda gamla be-
kanta.
Efter en kort inledning om Sveriges öden efter Karl XII:s död,
säkert väl behöflig för författarens landsmän, och ett par kapitel om
Gustafs ungdom och hans giftermål — den stela och tystlåtna Sofia
Magdalena figurerar här under den romantiska rubriken >»The
Maid of Denmark», efter mönstret af >The Maid of Norway», den
norska prinsessan Margareta, som en gång skulle blifvit drott-
ning af Skotland och möjligen förenat Skotlands och Englauds
kronor — samt en skildring, huru han under sin utländska resa
1770—71 tog Paris »by stornv, följer berättelsen om statshvälf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
