Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES MEDELTID 33
småningom nationaliserats, därom har man ännu icke kunnat komma
till en önskvärd klarhet. Denna kan ej heller vinnas utan en grund-
lig utredning af de olika faktorerna i medeltidens lif icke blott såsom
de visa sig i våra egna urkunder utan äfven sådana de efter jäm-
förelse med liknande företeelser inom andra länder böra rätteligen
tolkas. Det fordras således icke blott en fullständig insikt i våra
egna utan äfven en grundlig omsikt i andra länders kulturförhållanden
för att kunna skildra vår medeltid i detta afseende. Det relativt
obetydliga som genom smärre specialutredningar och enstaka kultur-
bilder hittills kunnat åstadkommas, har länge visat behofvet af en
fullständig svensk kulturhistoria, och det har därför varit en sann
glädje att någon ägt mod och kraft att börja ett sådant verk.
Riksantikvarien Hildebrand, som tagit sig detta före, är väl
också den i vårt land, som äger de bästa förutsättningar att kunna
bringa det till genomförande. Han äger den omsikt i forn- och
medeltidens allmänna och speciella förhållanden, som är första vill-
koret för att kunna rätt bedöma dessa, sådana de visat sig hos oss.
Han är dessutom ställd på en sådan plats, att en stor del af de
inhemska källorna nästan kunna sägas flöda rundt omkring hans
egen arbetsstol, hvilket är ett annat icke mindre viktigt villkor för
att ensam kunna utföra ett värf, som med de ringa förarbeten, som
finnas, måste anses såsom en full lifsgärning. Han synes också — såsom
lätt kan skönjas — vid hvarje urkund icke hafva förbisett något,
som stilldt i sitt rätta sammanbang kunnat bidraga att belysa de
särskilda detaljundersökningar, hvaraf hans verk består. Detta är
af vikt, tv eljest inträffar ofta nog, såsom säkerligen hvarje kultur-
forskare erfarit, att man under bearbetningen erinrar sig en länk
i sin bevisning, som man verkligen en gång funnit, men då icke
ansett äga sådan betydelse att den jämte källan antecknats. Då
man ej kan och ej får dessförutan ensamt lita på sitt minne föran-
leder ett sådant förbiseende lätt ett nytt besvärligt sökande. Dessa
rikhaltiga anteckningar, när allt skall >ab ovo» undersökas, medföra
dock en olägenhet, att framställningen lätt erhåller en sådan bredd,
som för dem, hvilka mest älska en liflig framställning i allmänna
drag och mindre bekymra sig om tillförlitligheten af de uppgifter,
hvarpå den stödjes, blifver mindre tilltalande, men som däremot för
verkliga forskare gifver det hela en karakter af trovärdighet och
sanning, som för dem är hufvudsaken. Att på en gång motsvara
dessa olika fordringar är därföre icke lätt, ja knappast möjligt, ty
här gäller det att icke falla i Charybdis, när man vill undvika
Schylla. Så t. ex. torde den synnerligt värdefulla, och man kan
nästan säga uttömmande, framställningen af vår medeltids myntför-
hållanden med de talrika upplysande afbildningarna af olika mynt,
som lämnats i det nu föreliggande häftet, synas alltför vidlyftig för
dem, som icke närmare syssla med numismatiska studier, medan de
med denna vetenskap något förtrogna emottagit den med synnerlig
tacksamhet. Detsamma kan sägas om de lämnade redogörelserna
för olika mått, mål och vikt i olika orter under olika tider, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
