Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
myndarnes tid af de adliga privilegierna. Detta är just innebörden
af den bestämmelse, som finns i både Gustaf Adolfs och förmyndarnes
köpebrefsformulär, att godsen i (den adlige) köparens hand skulle
antaga frälse natur och efter privilegiernas lydelse innehafvas och
besittas.
Förhållandet förtydligas ytterligare, om man erinrar sig att,
ehuru vid förmyndarnes godsförsäljning hela ovissa räntan innefattades
i kapitalberäkningen, åtnjöts dock intill 1644 endast hälften däraf
utaf köparen. Den andra hälften kunde således omöjligen anses
ssåld> därföre, att den inräknats vid kapitalberäkningen. Häraf fram-
går då ohållbarbeten af den uppfs’tning, som sätter causalsamman-
hang mellan dessa båda fakta. Dessa frälseköp få således icke be-
traktas såsom en vanlig kapitalplacering hos kronan mot 3 eller 4!/2
procents ränta. En dylik uppgörelse hade icke varit tänkbar på
en tid, då den reguliera räntan var c. 7 «. Frälseköpen voro i
stället en affär, hvars utslag bestämdes af helt andra och många-
handa faktorer: privilegiiväsendets utveckling, de adliga ekonomiska
friheternas stigande eller sjunkande betydelse, alltefter som nya bördor
åtogos eller förut åtagna afskaffades, allt eftersom ridderskapet och
adeln på riksdagar eller andra möten efterskänkte eller häfdade sina
rättigheter enligt privilegierna.
Å andra sidan är klart, att då nya räntor innefattades i kapi-
talberäkningen, måste procentsiffran höjas i proportion därefter. Detta
har icke åsamkat kronan någon förlust. Tvärt om har, såsom förf.
också visar, förmyndarnes köpetaxa varit för kronan ekonomiskt
fördelaktigare än Gustaf Adolfs.
Förmyndarnes godsförsäljning synes således icke förtjäna det
myckna klander, för hvilket den blifvit föremål. Den väsentligaste
anmärkning, som mot densamma kan riktas — en anmärkning, som
förf. kanske icke nog betonat — är, att preskriptionstiden för kro-
nans återlösningsrätt vid drottningens myndiga år sattes så kort
som ett år, hvilket under dåvarande penningenöd var så godt som
liktydigt med att omöjliggöra rättens utöfning. Bestämmelsen kan
f. ö., som förf. också erkänner, knappast anses förenlig med 8 60
af 1634 R. F. Här torde således hänsynen till nödvändigheten af
att erhålla köpare spelat in mer än tillbörligt.
Den sista afdelningen af förf:s arbete, om de förbudna urterna,
är till allra största delen byggd på egna forskningar och represen-
tera ett ganska omfattande arkivaliskt arbete. Följa så en del
ämnet belysande bilagor, bland hvilka särskildt n:r X förtjenar upp-
märksammas på grund af den förtjänstfulla utredning af hithörande
kamerala förhållanden, som däri är innesluten.
Förf. har till sist en utförlig och omsorgsfull beskrifning öfver
det otryckta och tryckta materialet för afhandlingen. Mot den vid-
lyftiga litteraturförteckningen torde en anmärkning kunna göras med
hänsyn till den princip, efter hvilken den är uppställd. I densamma
äro nämligen endast de arbeten upptagna, som i afhandlingen citeras.
Härtill har tydligen bidragit förf:s önskan att kunna på ett ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
