Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
adeln, hertigen 1. fli. men till någon dom kom det ej heller den
gången. !
Efter detta uppslag och efter en öfversiktlig behandling af
rådets ställning under medeltiden? öfvergår förf. till de enskilda
fall, då ständerna verkligen fungerat som domstol, börjande med den
ryktbara domen öfver Gustaf Trolle 1517. Nästa fall, som möter,
är domen öfver vestgötaherrarne 1529. Själfva domen fälldes af ett
ständerutskott — så vidt vi förstå, skedde äfven den egentliga
rannsakningen inför detta utskott; det är, som förf. frambåller, ett
nytt drag, betydelsefullt för framtidens praxis.
De två följande af förf. anförda fallen, 1534 och 1546, målen
mot bergsmännen från klockupproret och mot rådshberren mäster
Kristoffer, synas oss icke böra räknas till ständerdomar i den mening
förf. tager begreppet. De höra tydligen till en annan ordning och
äro närmast besläktade med de sid. 83 n. 2 uppräknade domstols-
formerna. Med samma skäl kunde man eljest till ständerdomstolar
hänföra t. ex. den talrikt sammansatta rätt af rådet och adeln, som
på herredagen i Lödöse 1528 dömde i en arfstvist mellan konungen
och några hans fränder. Att magistraten i en och annan stad den
tiden kallades att förstärka rätten, var, som bekant, ytterst vanligt.
Liksom Erik XIV i allmänhet gärna anlitade rikets ständer, så
höll han äfven på att göra ständerdomen till ett fruktausvärdt vapen
mot sina politiska motståndare. Icke mindre än tre gånger fick den
tjänstgöra under hans korta regering, första gången öfver en furstlig
person, konungens egen broder — det var ett nytt prejudikat.
Äfven nu synes den egentliga rannsakningen skett inför en trängre
krets af ständerna, men förstärkt af konungens nämnd, ett karak-
teristiskt drag, som förf. vederbörligt framhåller. Men när han ut-
sträcker jämförelsen till Gustaf Vasas tid och säger, att båda regen-
terna »hafva användt sin ordinarie öfverrätt som stomme i riksdags-
domstolen», kunna vi ej längre följa honom. Vi känna ej rådet som
»ordinarie öfverrätt> under Gustaf Vasas tid. Fruktbarare hade varit
att följa nämndens förutsättningar tillbaka till densamma.
Efter att hafva redogjort för ständernas dom öfver Erik XIV
— så vidt vi kunna finna, måste äfven då ett utskott hafva funge-
rat — och förslaget att för tvisterna mellan Johan och Karl i öfver-
ensstämmelse med Gustaf Vasas testamente organisera en ständernas
domstol kommer förf. till det stora »precedensfallet år 1600» Vi
ha redan antydt hvilken betydelse i fråga om tillämpningen af
ministeransvarighetens idé han tillmäter detsamma och vår egen af-
vikande åsikt. Han ägnar åt detta fall en utförlig undersökning
både i fråga om domstolens sammansättning ? och verksamhet, likaså
! Förmodligen är det detta ständermöte, som Fryxell förlagt till som-
maren 1591 och som förf. har svårt att komma till rätta med.
? Det hade varit intressant, om förf. hade försökt utreda, när den af
Hans Brask anförda rådgseden varit i bruk.
3 Hvad förf. menar med de 13 »kyrkofurstar>, som skulle beseglat
domen (sid. 50 n. 2) är ej godt att veta. Omkring hälften utgjordes af
fattiga kyrkoherdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
