Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
som 8 9 i 1634 års RF. stadgade, att riksrådens jäf sålunda var
berättigadt, och att man vid rättens sammansättning >»öfvergifvit
lagens grund». Oafsedt att denna RF. aldrig blifvit af myndig ko-
nung stadfäst, torde saken vara ganska omtvistlig. Så vidt vi kunnat
finna, innebåller nämnda regeringsform ej ett ord om förmyndares
ansvar, allra minst i civilmål, och det torde väl ej vara så alldeles
betydelselöst, som förf. menar, hvad 1660 års additament stadgar.
att förmyndarne skulle ansvara inför samtliga rikets ständer. Förf.
anser vidare (s. 133), att någon bekräftelse af ständerna denna
gång icke kommit i fråga i annan form än att de siklädt sig
borgensförbindelse för sina deputerades beslut för den möjliga hän-
delsen af en rekonventionstalan». Sekreta utskottet har dock vid
1682 års riksdag gifvit en formlig bekräftelse på den stora kom-
missionens domar, ! och utskottets svar på den sekreta propositionen,
hvari detta skedde, stadfästes sedermera af samtliga ständerna i
riksdagsbeslutet — alldeles i öfverensstämmelse med den tidens
riksdagsformer. Författarens slutomdöme om förmyndarräfsten kan
måhända i sammanhang härmed förtjäna anföras: den var till sin
innebörd en stor rättvisa väfd samman af små orättvisor. Resultatet
af sammanväfningen är onekligen märkligt. Under redogörelsen för
1680 års omhvälfning framhåller förf. för öfrigt med allt skäl be-
tydelsen däraf, att i sammanhang med rådsmaktens störtande konun-
gens oansvarighet för första gången formligen erkändes.
Åt fribetstiden ägnar förf. en utförlig och intressant skildring,
påpekande å ena sidan periodens formgifvande betydelse för vårt
statsskick (riksdagens initiativ, protokollsgranskningen, åtskilliga an-
svarsbestämmelser för rådet, riksrådens skiljande från sina ärm-
beten), å den andra riksrådens egendomliga ställning till rikets
ständer och frånvaron af all verklig konstitutionalism. Att gå in i
någon detaljdiskussion af hans åsikter om rådets ställning skulle
emellertid blifva för vidlyftigt.? Förf. redogör därefter för de spre-
cedensfall», som förekommo, dels för kommissionen öfver Görtz, i
hvilken äfven ständerna deltogo, dels för de två fall, då särskilda
kommissioner tillsattes för att döma riksråd, nämligen Vellingk 1727
och Åkerhielm 1747; ständerna använde för öfrigt, som bekant, me-
toden att slicentiera> riksråd, som förlorat deras förtroende.
Gustaf III fann sig, vid sin något ytliga imitation af stats-
skicket under Gustaf Adolfs dagar, äfven föranlåten att tillskapa en
särskild »rikets rätt», aldrig kallad till verksamhet, men märkvärdig
såsom närmaste förebilden för 1809 års organisation. Gustaf III
åter hade vid denna paragraf, liksom för så många andra i sin re-
! >Hvarföre ständernas secreta utskott icke allenast approberar, gillar
och för rättvist erkänner, så väl hvad som ber:de befullmechtigade commi-
sion dömbt och sententierat hafver, som ock hvad den förra commisionen,
hvilken på riksdagen anno 1675 till den samma commissionens continuation
giorde en begynnelse» o. 8 vV.
? Det ser ut, som om förf. s. 152 hänförde $ 41 i 1720 års RF. på
rådet, men riksråden voro väl inga »konungens ämbetsmän>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
