Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
vår, och att man därför kunde hafva skäl att apybälfes förbundet.
efter det tyska kriget vore >»anstäldt pro defendenda religione>, och
det är till svar härpå som kansleren fälde sitt bekanta yttrande.
att den (d. v. s. religionen) intet är vår principalis scopus. Utan:
heter det »salig K. M:t hade andre store causas belli. Det är visst
att religonen intet bör propageres armis, ntan dess arma äre spin-
tualia, såsom preces et lacrymee, utan den är principalis scopus, att
regnum Suecie och consortes religionis nostre må blifva i säkerhet
och de uti sitt esse conserverade tam in statu ecclesiastico quam
politieo. Toncheres derföre i detta fall icke så högt religionen som
mera status publicus, under hvilken resorterer ock religionen.»
Finge sålunda religiösa betänkligheter icke afhålla från att söka
hjälp, där den kunde fås, så vore dock krigets ändamål alltjämt att
at Sverige och dess tyska trosförvandter bereda en så väl i politiskt
som religiöst afseende tryggad ställning, och till att härvid samarbeta
med I’rankrike hade man, såsom på utskottsmötet 1639 erinrades,
salig konungens eget föredöme, ehuru man ingalunda var blind för,
att konungen i Frankrike »>till sin religion är med kejsaren ense
att träda uti påfvens och den babyloniske skökans fotspår; Tyngre
vägde då mot traktatens ratifikation, hvilken från svensk sida gång
på gång fördröjdes, andra skäl, såsom känslan af att de båda
kronorna i mycket hade olika intressen, obenägenheten att binda sig
vid att framgent endast med Frankrike >traktera om fred» samt
misstro till den franska politikens ordhällighet — >slute vi bundet,
så måste vi hållat;, men >»därom är alldeles ingen tvifvel. att så
framt Fransosen kan sno sig i medler tid nr kriget, han det intet
underlåter» -—, men å andra sidan talade åter för alliansen. att
man nu ej såge någon »apparencve att komma ur kriget> och därför
måste fortsätta det med kraft. Rådets beslut växlade allt efter
krigslyckan; helst ville det se tiden an, men när denna blott förde
med sig återtåget från Torgau, nödgades man omsider ratificera.
Med den franske residenten i Stockholm, :baron Rorté, fördes
för öfrigt särskildt under slutet af 1638 och början af 1639
ganska omständliga förhandlingar rörande ett projekteradt stillestånd
i Tyskland. Att arméen därunder »blifver oss en svår ko att hålla
på stalb, var ett af de skäl, som kraftigt talade mot förslaget, men
allt hängde naturligtvis på de blifvande stilleståndsvillkoren, och
kunde man därvid betinga, sig dels en försäkran om arméens under-
håll >ntan kronans besvärs, dels rätt att behålla hvad man innehade,
så vore ett stillestånd särskildt säsom en förberedelse till fred ej att
förkasta.
En mycket viktig roll spelade under de ifrågavarande årens
rådsdebatter äfven den pommerska frågan. Den interimsregering,
som efter Bogislaus” död fört Pommerns styrelse. drefs i mars 1638
genom Brandenburgs okloka hållning att nedlägga sin myndighet,
hvadan en fullständig anarki hotade inbryta öfver landet. och då
naturligtvis svenska regeringen ej med korslagda armar kunde åse
detta. fattade man d. 30 maj etter ganska länga öfverläggningar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
