Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 NILS EDÉN
ralleler. Bland dessa torde jag genast kunna utmönstra åtskilliga
såsom absolut icke träffande in på saken i fråga. Så den om
spanske konungen och de nederländska staterna före 1648. För
det första voro dessa stater, vid Spaniens sida delar i den bahs-
burgska familjemonarkien, hvilken endast sammanhölls af den gemen-
samme härskaren, och deras resning hade karakteren af en revo-
lution mot denne hittillsvarande härskare och hans ätt. Det är
naturligtvis något helt annat än ett genom en traktat afträdt om-
rådes vägran att uuderkasta sig den tillträdande maktens välde. För
det andra erkändes förenta Nederländernas själfständighet långt före
1648 väl ej af Spaniens konung, men af andra europeiska suveräner.
Och för det tredje borde man ej kunna jämföra den betydelse för
»praktiken eller vetenskapen», som den spanske konungens intill 1648
vidhållna anspråk på Nederländerna kunna äga, med den, som jag
velat tillskrifva Kielerfredens stadgande om Norges afträdelse. Spa-
niens mwuvarande ställning till Holland är väl ändå något annat än
Sveriges till Norge. — Än omöjligare äro parallelerna med grefvens
af Paris anspråk på Frankrike och Sigismunds på Sverige efter för-
drifvandet. I båda fallen var det en erkändt suverän stat, som genom
en revolution fördref sin konung och hans ätt, och hvars suveränitet
äfven med den nya styrelsen kvarstod och erkändes, oberoende af
de fördrifnes personliga anspråk. Norge 1814 däremot var en del
af den danska staten, som af denna stats suverän afträdts till en
annan suverän men vägrade underkasta sig detta förfogande.
terstår då jämförelsen med Englands australiska kolonier, som
för öfrigt ej heller den är utan sina brister, eftersom ju dessa kolo-
niers ställning till moderlandet är en helt annan än den, som Norge
intog i det danska riket. Anm. supponerar, att de blefve af England
afträdda till Frankrike, men nekade att underkasta sig och för-
klarade sig själfständiga,! och han säger sig vara öfvertygad därom,
att vi i så fall »litet hvar skulle stå med våra sympatier på deras
sida». Märk »våra sympatier»! Hvad ha de med den saken att
göra? En rättsfråga, en juridisk fråga får ju aldrig afgöras efter
sympatier, utan helt enkelt genom tillämpning af lagens bud på före-
liggande fall. Och på samma sätt får ej heller denna folkrättsligt-
vetenskapliga fråga, om enligt folkrätten norrmännen genom freden
i Kiel med för dem bindande verkan gjordes till den svenska kronans
undersåtar, afgöras efter nutida sympatier — eller antipatier —,
utan efter de vid tiden för detta fördrag erkända och tillämpade
mellanfolkliga "rättsregler. Men i stället för att objektivt utreda
,
! Det sätt, hvarpå anm. karakteriserar detta australiernas supponerade
(och norrmännens år I814 verkligen igångsatta) motstånd mot fredsfördragets
genomförande förtjänar också att påpekas. Det betyder ju, säger han, endast
att de >vägrat att låta sig såsom liflösa ting borttransporteras», att de »icke
ville låta sig bortgifvas såsom viljelösa saker». En dylik karakteristik kan
visserligen vara lämpad att uppkalla den ömsinte läsarens medkänsla för
folken i fråga, men knappast att underlätta en lugn utredning af frågan
från vetenskaplig synpunkt. Ty statshögheten öfver ett områdes invånare
lär väl vara af helt annan art än äganderätten till ting.
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
