Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE 3
dessa regler och efter dem döma, söker anmälaren stöd för sina >sym-
patier» i ett citat ur Bluntschlis år 1863 utgifna arbete »Das mo-
derne Völkerrecht». Stödet synes mig vara mera än svagt. Ty å
ena sidan lemnar citatet alldeles icke någon upplysning om den år
1814 gällande och tillämpade folkrätten; det är »das moderne Völker-
recht>, som Bluntschli här vill angifva, och hvari han på grund af
några folkomröstningar, som på hans tid förekommit, tilltror sig att
insätta plebiscitet såsom allmän regel vid landafträdelser. Och å
andra sidan lär man väl få anse äfven detta försök att i vår tids
folkrätt gifva plats åt den nämnda regeln numera vara afvisadt icke
blott af praktiken utan också af vetenskapen. Själf yttrar anm. i
sin föregående uppsats (sid. 36): >Ännu i dag äro meningarna bland
folkrättslärare icke enhälliga om behofvet af ett uttryckligt eller tyst
godkännande från invånarne i ett afträdt område för afträdelse-
traktatens rättsliga verken.> Det är i själfva verket alldeles för litet
sagdt. Det är så långt ifrån. att nutidens folkrättslärare skulle vara
enhälliga i att erkänna plebiscitet såsom folkrättslig regel vid af-
trädelser, att de tvärtom mycket mera närma sig enhällighet i sitt
bestämda förkastande af denna teori. Jag ber att såsom exempel få
nämna Heffter-Geffeken (Das Europäische Völkerrecht der Gegenwart,
8 uppl, sid. 397), Martens (Völkerrecht, tysk uppl. af Bergbohm,
I, sid. 356—359), Bulmerincq (Völkerrecht, i Marquardsens Hand-
buch des öffentlichen Rechts, sid. 378—379), Stoerk (Option und
Plebiscit, en utmärkt specialafhandling i denna fråga), Holzendorff (i
Handbuch des Völkerrechts II, sid. 269—272), samt ändtligen Matzen,
som uttalat sig just angående Kielerfreden och Norge (i Nordisk Tid-
skrift för 1878, h. 1. sid. 85). — Huru kan då anm. komma med
detta citat?
Vill man verkligen objektivt och efter vetenskapens regler söka
svaret på den förutnämnda frågan, då har man icke att hålla sig
till en eller annan teoretikers funderingar 50 år senare, hvilka ännu
i dag närmast te sig såsom »fromma önskningar»,! utan till hvad
som betraktades såsom gällande mellanfolklig rätt och såsom sådan
praktiserades på den tid, som det här gäller. Och röraude den
saken har jag den förmånen att kunna citera några rader af anm.
själf i hans förut anförda uppsats, i hvilka jag tillåter mig att göra
ett par kursiveringar. Det heter där: >Det var ganska naturligt och
i full öfverensstämmelse med praxis vid aftrådelsetraktater, att den
svenska regeringen ansåg, att Carl XIII genom Kieltraktaten blifvit
Norges konung och att det var norrmännens plikt att erkänna honom
såsom sådan och lyda honom. Om de bland statsmän vid denna
tid rådande åsikterna i dylika ämnen lämna Wienkongressens för-
handlingar ojäfaktiga vittnesbörd. ”Teorien om folkomröstning, mer
! Martens vttrar om Bluntschlis arbete: »>Das Werk dieses . . . Ge-
lehrten . . . leidet . . . an dem bedenklichen Fehler, dass seine Thesen an-
statt formulirter Grundsätze des geltenden Völkerrechts oftmals pia desideria
des Autors bieten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
