Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE 5
Det för anm. framträdande »motsatsförhållandet> torde bero på
att han icke fullständigt satt sig in i min tankegång. Jag har i
min bok resonnerat ungefär sålunda: Allt ifrån fredstraktaten är Norge
(rättsligen) förenadt med Sverige såsom ån under dess krona liggande
särskild landsdel. Någon närmare organisation af denna förening
har traktaten, såsom naturligt är, icke stadgat; det är åt den svenska
kronan öfverlåtet att efter eget skön uppgöra en sådan. När så
Sverige griper sig an härmed, så beslutar det sig för att ordna saken
så, att det så att säga genom afsöndring af ett stycke af den svenska
statsmakten skapar en särskild norsk statsmakt, naturligtvis oupplös-
ligt förbunden med den svenska och stående under Sveriges kronas
suveränitet. Anm. talar om en »ny förening», som genom unions-
aftalet skulle hafva uppstått (>denna senare förening»). Han förbiser,
att från min synpunkt sedt någon sådan alldeles icke kommit till,
af den enkla anledning, att den gamla aldrig blifvit upplöst. Anm.
bar under sin sträfvan att uppvisa motsägelsen i min tankegång
halkat öfver in i sin egen, enligt hvilken Norge såsom en suverän
stat beslutit unionen. Men det är just detta, som jag bestridt. Jag
har på det uttryckligaste betonat (a. a. sid. 126—129), att om också
unionsfördraget (Norges Grundlov) uppgjordes i form af en öfverens-
kommelse mellan den svenska statsmakten och representanter för
Norges folk (stortinget), så beror dock dess giltighet, teoretiskt sedt,
endast på den svenska kronans bekräftelse, efter som denna var den
myndighet, som allena ägde att ordna Norges styrelse; och vidare
att Norge genom samma unionsfördrag icke gjordes till en stat rätt
och slätt, utan till en stat förenad med Sverige, d. v. s. att dess
statliga värdighet är oupplösligen sammanknuten med och beroende
af dess förening med Sverige. Suveränt blef Norge icke, lika litet
som det varit det förut. Unionsaftalet är intet internationellt för-
drag, utan en organisativ akt inom den med Norge utvidgade svenska
statskroppen. För en rent statsrättsligt-vetenskaplig betraktelse är
den norska statsmakten till sin grundkarakter och upprinnelse intet
annat än ett ur den svenska utbrutet stycke, som ställts för sig och
fått namnet norsk. Nu har visserligen denna norska statsmakt genom
unionsfördraget försetts med så utsträckta rättigheter, att den i hvad
som angår Norges inre styrelse ur praktisk politisk synpunkt kan
sägas icke på något sätt vara den svenska underordnad. Men gent
emot utlandet har den svenska kronan såsom sådan förbehållit sig
hela sin makt. I förbållande till andra suveräna stater framträder
Sverige-Norge såsom en makt, för hvilken Sveriges krona med bin-
dande verkan beslutar och hvars erkända suverän hon och ingen
annan är. Sålunda är Kielertraktatens bestämmelse, att Norges folk-
konventionen är en öfverenskommelse af rent preliminär, provisorisk natur,
hvilken innehåller löften af den svenske konungen om den unionella ställ-
ning, som Norge längre fram under vissa förutsättningar skulle komma att
erhålla, men alldeles icke själf inför någon sådan redan nu. Unionen hade
i Mosskonventionen ännu icke kommit till; huru skulle då »motsatsförhål-
landet> kunna inträda redan här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
