Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 NILS EDÉN
rättsliga ställning skulle vara sådan, att det skulle ligga under Sveriges
krona, äfven genom den unionella anordningen förverkligad.
Den af anm. anmärkta motsatsen synes mig således icke exi-
stera.!
Också förefaller det, som om ban själf icke vore så alldeles
säker på, att den är olöslig. Ty ehurn ett dylikt motsatsförhållande,
om det verkligen hölle streck, i och för sig borde vara tillräckligt
för att motbevisa mitt påstående att Kielerfreden fasthållits såsom
grundval för föreningen, så är anm. dock mycket angelägen att till
yttermera visso ådagalägga, att Sverige också genom det sätt. hvarpå
man vid unionsaftalets uppgörande förfor, släppt alla anspråk på
traktatsbestämmelsens för Norge bindande kraft. Mot hans fram-
ställning i denna punkt kan jag i allmänhet nöja mig med att hän-
visa till hvad jag redan i det recenserade arbetet (sid. 84—96) sökt
lifligt betona. Om de norska folkrepresentanterna också försökte att
genom de yttre formerna för stortingets uppträdande gifva sig sken
af att företräda ett suveränt Norge, så kunde dock detta i och för
sig icke rubba det folkrättsliga faktum, att ett sådant icke existerade.
Endast ett uttryckligt erkännande först och främst från Sveriges och
därjämte äfven från öfriga suveräna makters sida kunde gifva Norge
suveränitet. Något sådant kom aldrig på minsta vis i fråga, utan
Sverige tog sig, om det också lät stortingets orättmätiga förfarande
passera utan att ingripa däremot, dock noga till vara för att uttala
något godkännande af detsamma och af den förutsättning, hvarpå
det hvilade. Och ändtligen och framför allt: stortinget uppgaf själf,
om också utan att erkänna det, just i de allra viktigaste på samma
gång sak- som formfrågor ohjälpligen sin suveränitetsprincip, när det
bl. a. nödgades lägga den svenska regeringens förslag till grund för
den nya grundlagens utarbetande. nödgades häri gifva de svenska
kommissarierna den mest ingripande del, ja, efter arbetets fullbordan
formligen inhämtade deras, »å Kongl. Maj:ts vägnar» afgifna, antagande
af grundlagen, innan det skred till sitt konunga-»val.»?
I öfverensstämmelse härmed var också, såsom jag tror mig hafva
ådagalagt, den svenska regeringens uppfattning af den 4 nov:s hän-
! Anm:s jämförelse med Pommerns ställning till Preussen är mer än
besynnerlig. Hurn kan anm. komma tillbaka till westphaliska freden? —
Jag har sagt, att Norges förening med Sverige folkrättsligen beror på den
sigta internationella öfverenskommelse. som bestämt öfver Norge, nämligen
Kielerfreden. För Pommern-Preussen finna vi motsvarigheten, icke i west-
phaliska freden, utan i Preussens fördrag med Danmark af 1815. — Jag har
mig icke bekant, om Preussen efter detta fördrag utfärdade någon särskild
regeringsordning för Pommern. Men antag, att så hade skett, och att det
skett efter öfverenskommelse mellan preussiska regeringen och Pommerns
landständer, — skulle icke ändock nyssnämnda fördrag förblifva den rätts-
akt, som folkrättsligen konstituerar Pommerns förening med Preussen?
? Jfr a. a. sid. 86—87, 94—95. Anm. har icke omnämndt dessa om-
ständigheter. Det synes dock hafva bort vara allt skäl att göra detta, åt-
minstone i samband med den uppgiften, att det »i det hela synes vara förf:s
mening> att »formerna blefvo mest öfverensstämmande med stortingets stånd-
punkt>. Så, som den nn står, är den uppgiften på sin höjd en half sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
