Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 ERINRINGAR MOT HR N. EDÉNS GENMÄLE
sedan består såsom sådan, torde väl icke många förneka. Hr E..
som i sitt resonnemang är tydlig legitimist, gör norrmännen till upp-
rorsmakare. Att vid bedömande af det påståendet äfven den mora-
liska synpunkten drages in i betraktelsen, det får hr E. ursäkta.
Det sätt, hvarpå anm. därvid citerat Bluntschli’s ord, torde för den
som erinrar sig i hvad form det skett finnas fullt försvarligt. I af-
seende å den legitimistiska ståndpunkten, för hvilken allenast gäller
furstarnes, resp. regeringarnes rätt, i juridikens former öfverflyttad
från den ene till den andre, har anm. tagit sig friheten framkomma
med de för hr E. så missbagliga parallelerna. Hr E., som påtag-
ligen förbiser hvad i’ dem är det väsentliga och det likgiltiga,
söker framhålla vissa olikheter mellan jämförelselederna. På dem
behöfver anm. ej inlåta sig, då läsare i allmänhet nog förstå, hvad
det är, som parallelerna skola belysa och hvad som därvidlag har
betydelse. Blott det kan han ej underlåta att uttala sin förundran
öfver att, om man får döma efter hr E:s senaste yttranden, ett
folks åtgärd att göra uppror emot och fördrifva sin erkända öfver-
het för honom tyckes medföra ett tillstånd af annan och respek-
tablare art att bedömas på ett annat och mildare sätt än om be-
folkningen i ett afträdt land vägrar erkänna den öfverhet, till hvilken
landet afträdes.
2. Hr E. synes låta unionen och förmodligen äfven norska grund-
lagen komma till genom Sveriges ensidiga åtgöranden. Det är
Sverige, som, när det >griper sig an» med att organisera föreningen,
beslutar sig för att bilda den nuvarande unionen. Norrmännens åt-
göranden samt underhandlingarne och aftalet med Norge synes hr
E. betrakta blott såsom bidragande motiv för Sverige att, när det
grep sig an med saken organisera på sätt som skedde. Påståen-
det är ett utmärkt exempel, huru långt en formalistisk kammar-
teori kan komma i orimlighet, när den icke bryr sig om verklig-
heten.
3. Anm. har i sin uppsats anmärkt, att hr E:s resonnemang
i hans bok innebar en stor motsägelse. Naturligtvis försvinner denna,
om hr E. ändrar mening i en af de punkter, hvarur motsägelsen
framgår. Hr E. står fortfarande fast vid att Norge genom Kiel-
traktaten blef en under Sveriges krona liggande särskild landsdel.
Men under det han i sin bok (sid. 51) uttalade att Norge, ifrån
att hafva varit ett under Sveriges krona lydande konungarike, genom
unionsfördraget blef en själfständig stat i förening med Sverige, så
har han nu en annan mening. Unionsaftalet — han kallar det.
underligt nog, för aftal — är endast en organisationsakt inom den
svenska statskroppen. Norge ligger ännu i dag under Sveriges krona.
Anm. erkänner fullkomligt, att motsägelsen ej längre finnes. Den
är häfd därigenom, att hr E. låtit drifva sig till en ståndpunkt, som
anm. trott det vara omöjligt för någon att intaga gentemot riks-
akten och norska grundloven, den att Norge fortfarande ligger under
Sveriges krona. Hr E. har dock gjort det. Ett bemötande af
ståndpunkten torde vara öfverflödigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
