Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
ERNST CARLSON.
förbindelserna. Gafs icke den äskade upprättelsen fore
härens uppbrott ur Sachsen, skulle konungen själf skaffa sig
förnöjelse i kejsarens arfländer, det lät han genom Piper
tillsäga den kejserlige och den engelske gesandten. Karl
XII hade funnit det v ara ett förträffligt medel att
genomdrifva sin vilja, när han med sin här inkvarterade sig i
ett land.
Under tiden trängde kejsarens fiender pa från alla håll.
Fransmännen återupptogo våren 1707 anfallet på
Nederländerna. Och i slutet af maj inbröt Villars i spetsen
fölen segrande här i Baden. Han riktade sitt tag mot det
inre af Tyskland och uppmanade Karl XII att samverka
med honom för att bryta kejsarens makt.
Från en annan sida hotade Rakoczy. Han hade kort
förut i Siebenburgen blifvit hyllad som furste. I Ungern
var kejsar Josef afsatt, och de upproriske stodo, väl rustade,
under vapen. Deras utskickade mottogos vid Europas hof
och sökte äfven Karl XILs läger. Turkiet hotade, som
vanligt, från sin kant.
Den kejserliga krigsmakten befann sig därtill i ett
svagt skick. Största delen däraf stod i Italien för att
häfda ärkehertig Karls anspråk på spanska arfvet. Den
öfriga delen behöfdes för att kväfva upproret i Ungern.
Af tvingande omständigheter manades alltså kejsaren
att gifva efter för Karl XII:s fordringar. Eljes syntes
krig med Sverige oundvikligt, hvadan också en del af
kejsarens rådgifvare i början styrkte till rustningar. Men
snart insågo de alla, att, om svenska hären inbröte i de
kejserliga arfländerna, skulle nian under dåvarande
förhållanden ej förmå göra motstånd.
Med tvister om oviktiga ting. som uppblåstes ända till
krigsanledningar, förnöttes sålunda sommaren 1707. Och
därmed gick en dyrbar tid förspilld, som hellre bort
användas till fälttåget mot Ryssland, hvilket härigenom på ett
ödesdigert sätt försenades. Hvad betydde väl 1,500 eller,
såsom de numera voro, 1,200 ryska fångar, om de ock
kunnat vinnas — Sverige var redan besväradt af ett alltför
stort antal krigsfångar — mot de viktiga fördelar, som ett
i rätt tid utfördt anfall mot tsaren kunnat bjuda? Men
tiden a*ar en fördel, som Karl XII aldrig räknade särdeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
