Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII OCH KEJSAREN
83
noga med. Han var fullt förvissad om att. när helst han
visade sig i spetsen för sin segervana här, skulle han utan
mycken möda krossa sin fiende. Och huru ringa den nu
åsyftade fördelen var i förhållande till det stora målet, tog
han alls icke i betraktande. Det var nog, att ban föresatt
sig att vinna ersättning för de undanvikna ryssai-ne, innan
han gick vidare. Och då skulle detta äfven ske, kosta
hvad det ville.
Oaktadt konung Stanislaus, som oroades af tsarens
framfart i Polen, enträget yrkade pä svenska härens snara
uppbrott, förblef Karl XII dock vid sin föresats att först
kräfva upprättelse af kejsaren för hvad som skett. Häri
styrktes han af de vänner till Frankrike, som funnos i hans
omgifning, särskildt af den inflytelserike lithauiske
storskattmästaren Bengt Sapieha. Uppenbart var att den, som
vann mest pä konung Karls kvarstannande i Sachsen, var
Frankrike, som också i sådant ändamål gjorde subsidieanbud.
A andra sidan sökte sjömakterna på allt sätt förmå
kejsaren att göra svenske konungen till viljes för att sålunda
beröfva honom anledning att längre dröja inom Tyska
rikets gränser. Den enda makt, som i kejsarens dåvarande
trångmål lofvade honom verksamt bistånd, var Ryssland.
Tsaren erbjöd sig att sända en hjälphär om 50,000 man,
hvilket tycktes vara ett lockande anbud. Men ett förbund
med Ryssland var ännu något oförsökt, och tsarens löften
stodo ej i rop för punktlig uppfyllelse. Huru skulle
dessutom i bästa fall kejsaren, åt sig själf lämnad, kunna
uthärda första stöten från Karl Xll:s sida, innan den ryska
undsättningen hann framkomma?
1 en sådan sakernas ställning såg sig kejsaren därför
nödsakad att på något sätt söka blidka konung Karl. Och
när det österrikiska sändebudet grefve Zinzendorff icke
ens kunde utverka sig företräde i Alt-Ranstadt, innan
konungen fått veta, om man i Wien gått in på hans
fordringar, beslöt kejsar Josef att till svenska lägret skicka
en förnämligare underhandlare. Han valde härtill en af
sina skickligaste diplomater, grefve Wratislaw, som redan
vid Karl XII:s inbrott i Sachsen å kejsarens vägnar
förhandlat med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
