Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda meddelanden och aktstycken.
Om tle främmande lärde vid drottning Christinas liof.
Några anteckningar nr utländska arkiv.
Om de främmande lärde, som tid efter annan vistades hos
drottning Christina, har mångt ocli mycket blifvit skrifvet. Och
dock känner man ännu hos oss rätt ofullständigt deras
lefnadsomständigheter och deras betydelse för vår odling. Man äger väl,
jämte några nyare uppsatser, Arckenholtz’ stora verk samt O.
Kol-modins »Aula Reginæ Christinæ». Men det förra är blott en
samling af — i och för sig synnerligen värdefulla, men — rätt illa
ordnade notiser och aktstycken, hvilka icke gifva en sammanhängande,
utan snarare en oredig och ofta dessutom en oriktig bild af det
lärda hofvet. Och Kolmodins disputationsserie innehåller få nya
uppgifter eller synpunkter. Äfven i nyare arbeten, som beröra
Sveriges historia under drottning Christina, äro de korta notiserna
om utländingarne vid hennes hof dels ofullständiga, dels icke sällan
mindre riktiga.
Huru ofta finner man t. ex. nämnas bland dem, som af
Christina inkallats »eller också hitlockats af ryktet om hennes
frikostighet», så väl Loccenius sora Grotius och Freinshemius! Loccenius
hade dock redan under Gustaf Adolfs regering, genom J. Skytte,
kallats till Sverige; Grotius antog under Christinas minderårighet
svensk tjänst och Freinshemius blef likaledes fore hennes tillträde till
regeringen anställd här. För denne senares inkallande torde åter
Skytte väsentligen varit verksam.
I allmänhet glömmer man, vid taukeu på drottningen, alltför
ofta den betydelse, som de svenska statsmännen ägde för desse och
andre utländingars anställande i svensk tjänst. Axel Oxenstjerna
nämnes dock vanligen såsom Grotii beskyddare; men Adler Salvius
bör i detta afseende icke förgätas. Genom den senare inkallades
sedermera Hermann Conring, af hvilken Sverige likväl hade föga
glädje. Vidare må man erinra sig det intresse rikskansleren visade
för Amos Comenius, hvilken Louis de Geer har äran af att hafva
gjort bekant i Sverige. Axel Oxenstierna lär också gjort försök att
förmå M. Z. Boxhornius, som var en bland Hollands mest ansedde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
