Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SVENSK KONUNGS RÄTT ATT UPPLÖSA RIKSDAG 3 7
är »upplösas» liktydigt med »åtskilja», så följer däraf som själfklar
sak att endat samlad riksdag kan af konungen upplösas (åtskiljas),
lians rätt att förordna om nya val, utan inskränkning stadgad i §
3 KO., beröres ej häraf.
Så till vida äro vi ense med hr S. Däremot måste vi
opponera oss mot honom, då han (s. 63 tf.) söker vindicera en
inskränkning i omförmälda befogenhet, att konungen icke skulle få utöfva
-densamma efter nyval till hela kammaren vid ingången af en
treårsperiod, utan måste låta lagtima riksdag först sammanträda. Något
stöd i grundlagens oril kan dock härför icke hämtas. Förf. söker
förgäfves ett sådant i § 3 RO. Den talar visserligen om konungens
rätt att förordna om nya val, »innan den tid tilländagår» för
hvilken de gamla gälla, inen däraf följer ingalunda, som förf. antager,
att riksdagsmännen måste hafva inträdt i utöfningen af sin
befogenhet, för att rätten skall kunna komma till användning. Återstår
<da det skälet, att när grundlagen påbjuder, att de allmänna valen
till Andra kammaren skola vara afslutade inom september månads
utgång, sä har detta skett för att genom beredande af tillräcklig
tid till besvärs pröfning skapa garantier för att kammaren d. 15
jan. kan sammanträda fulltalig, hvilka garantier genom ett dekret
om nya val under mellantiden skulle minskas.
Hvad hr S. här framhäfver är dock endast cn
lämplighets-hänsyn, hvilken, om den godkändes, skulle hindra prerogativets
användning hvilket år som helst efter 30 sept. Om dess juridiska
betydelselöshet har förf. ock i ett analogt fall visat sig medveten, då han
(s. 68) erkänner, »att grundlagarna icke lägga något verkligt hinder
i vägen, för att konungen, sedan ban medelst förordnande om nya
val ’upplöst’ lagtima riksdag, innan den varit 4 månader tillsammans,
och dessa val ägt rum, men riksdagen ej ännu åter sammanträdt,
ånyo skulle kunna påbjuda nya val». Konungen torde således, för
att taga ett konkret fall, år 1887 efter höstvalens slut varit
berättigad att medelst ett förnyadt begagnande af sitt prerogativ
neutralisera verkningarna af det då förrättade allbekanta
Stockholmsvalet.
Hr S:s afhandling väcker emellertid äfven ett annat närliggande
spörsmål. Är det nu sä, att grundlagen känner tvenne former af
upplösning: enligt § 36: l:o RO. (i förening med nya val,
upplösning i trängre bemärkelse) och enligt § 36: 2:o RO. (afslutning),
så frågas, hvad som konstituerar denna terminologiska åtskilnad.
En otvetydig upplysning lämnar § 36 själf. Tillämpas dess moment
1, så föreligger en genom uppsättande af formligt riksdagsbeslut
afrundad och fullfärdig riksdag. Frånvaron häraf vid förfarandet
enligt § 36: l:o gifver åter den så upplösta sessionen prägeln af något
halffärdigt och oafslutadt. Hvadan då denna distinktion? Svaret
vinnes genom en jämförelse med § 5 RO. Dess hufvudsyfte är
att tillförsäkra lagtima riksdag nödig tid för dess verksamhet och
den förbjuder därföre konungen att före 4 månader besluta
upplösning (afslutning). Men då konungens rätt att förordna om nya val
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
