Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
ÖFYERSIKTF.R OCH GRANSKNINGAR
från den af af kard. Deusdedit författade Liber pontißcalis. Då
denne under Gregorius VII:s ögon upprättade denna samling till
försvar för påfvestolens andliga och världsliga rättigheter, och såväl
Alexander II som Gregorius VII, enligt herr M:s framställning, tyckas
velat utsträcka sina rättigheter öfver Danmark, är det ej att undra på,
att han däri upptagit detta bref. Denna Liber pontificalis utgör en
viktig källskrift till Liber censuura. Egendomligt är emellertid att såväl
i Innocentius III:s bref af år 1210 som i Honorius III:s af 1220 och
1223 Danmark säges lyda under Romarkyrkan (ad Romarne ecclesiæ
jurisdictionem spectare, ad Romanam ecclesiam xpeeialiter
perti-nere). Möjligen kunna dessa ord bero på något uttryck i Sven
Estrids-sons bref till Alexander II, men då man eljes för senare tider ser, huru
nära supplik och bulla sluta sig intill hvarandra, är det ej otänkbart,
att de härstamma från de suppliker, i följd hvaraf dessa bref utfärdats.
Om ock Benedictus XII afslog konung Magnus’ ansökan om
stadfästelse å Skåne m. m., skall enligt herr M:s framställning dock
Clemens VI år 1347 villfarit en ny ansökan därom, ehuru dock
densamma gjordes värdelös genom tillägget för så vidt sådant kunde
göras utan motpartens hörande. Äfven härvidlag torde herr M:s
framställning vara vilseledande. Konung Magnus inkom visserligen
med en supplik om stadfästelsen ä förvärfvet af Skåne m. m. och
brefven därå, och Clemens VI resolverade, att stadfästelsebref skulle
utfärdas genom kansliet, om nämligen sådant kunde ske utan
motpartens inkallande (Fiat — per oancellariam si fuerint parte
noii vocata conßrmande). Då emellertid i de påfliga registraturen
bullor svarande emot konung Magnus’ öfriga suppliker finnas i behåll,
men ingen bulla rörande denna påträffas, samt det dessutom
knappast är tänkbart, att om någon dylik verkligen utfärdats, den icke
någon gång under striderna med Danmark skulle åberopats samt
äfven bevarats i någon afskrift, torde man vara berättigad draga den
slutsatsen, att något stadfästelsebref aldrig kommit till stånd.
Grunden därtill har väl varit, att man i kansliet ej ansett sådant
kunna utfärdas utan att konung Valdemar först hördes. I
samman-manhang härmed må påpekas att herr M:s läsart per cancellarium
är felaktig. Supplikregistraturet har per cancell, och att detta bör
läsas per canceüariam framgår af att, i andra bref hänvisas till
utfärdande genom kameran, per cameravi, ocli icke genom kamerarien.
Dessutom nämnas alltid de högre påfliga tjänstemännen med tillägg
af ett domitius eller cardinalis. Noten å s. 36 saknar således
berättigande.
A s. 78, 79 vidröres ärkebiskopens i Lund primaträtt öfver
Sverige, och herr M. framhåller som dennes »viktigaste
primatial-rettighed over Sverige» hans rätt att meddela ärkebiskopen i Uppsala
pallium. Häri kan jag dock ej instämma med herr M. För mig
synes konfirmationen och konsekrationen vara af vida större betydelse.
Genom den förra hade ärkebiskopen rätt att pröfva Uppsalakapitlets
val och vid den senare måste ärkebiskopen i Uppsala afgifva trohetsed
till sin primas. Valhandlingarna angående ärkebiskop Olof äro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
