Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UK AVIGXOXSKE PAVERS FORHOLD TIL DANMARK
43
detta fall belysande. Meddelandet af palliet åter var, i hvad angår
förhållandet till primas, mer en tom ceremoni. Att Uppsalakapitlets
opposition egentligen vändes emot denna berodde väl dels på den
förhatliga formen att dess electus måste infinna sig i Lund för palliets
mottagande dels på dess åsikt, att ärkebiskopen i Lund strängt
taget ej hade någon rätt att fordra detta. Alexander III hade
nämligen i sin bulla endast talat om konsekrationen, men ej om
palliets gifvande, och reglerna för dessa bestämdes först 1198 genom
Hadrianus IV, men dem ville Uppsalakapitlet aldrig anse giltiga.
Såväl 1295 som 1308 hade också Uppsalakapitlet tillfälle att
förbigå sin primas. Dekanen Nils, som valdes 1294, var nämligen
då jämte bela Uppsalakapitlet exkommunicerad af ärkebiskopen i
Lund, och ban måste därför vända sig till Rom för att få sitt val
stadfäst. Efterträdaren Västerås-biskopen Nicolaus måste, då ban
förut innehade biskoplig värdighet, äfven resa till Rom. Då de nu
voro där, lyckades de också utverka sig palliet. Den senare erhöll
också det uttalandet af Clemens V, att Uppsalastolen lydde direkte
under påfven. Därmed kunde ju Lunds primaträtt öfver Uppsala
anses afslutad, och tydligen har hans efterträdare, Olof, så tänkt, då
ban beslöt att personligen resa till kurian för stadfästelsen af sitt val,
Genom hertig Valdemar, som under ärkebiskopsstolens ledighet belagt
Uppsala stift med skatter och väl fruktade för klagomålen vid
kurian, hindrades han dock därifrån. För att med auktoritet kunna
försvara sitt stifts intressen måste emellertid Olof blifva vigd till
ärkebiskop och hade därför ingen annan utväg än att vända sig
till Lund. Konsekrationen erhöll han, och ärkebiskopen i Lund
visade nu största tillmötesgående emot Uppsalakapitlet. Någon gensaga
gjordes ej häller från dess sida emot att palliet meddelades genom
ärkebiskopen i Lund. Några år därefter, 1320, sändes emellertid
Uppsalakaniken Nils Sigvastsson ned till Rom med en stor
supplik-rulle, och för att understödja denna erlade ban för ärkebiskopen i
Uppsala 1,000 ti. i com. servitium, »såsom hans företrädare plägat
göra vid palliets öfverlämnande.» Strängt taget var nog icke Olof
förpliktigad därtill, ty commune servitium, om ock delvis
uppkommit ur palliipengarna, betalades egentligen für konfirmationen och
ej för palliet. Detta var emellertid sista gången som ärkebiskopen
i Uppsala stadfästes, vigdes och erhöll pallium af ärkebiskopen
i Lund. Det var dock icke, såsom herr M. säger, genom kaniken
Nils Sigvastssons diplomatiska skicklighet en ändring åvägabragtes,
tv ärkebiskop Olofs och Nils Sigvastssons bekanta suppliker till
påfven innehålla ej ett ord om primatet, och vid valet af
ärkebiskop Hemming vände sig Uppsalakapitlet först till sin primas
ärkebiskopen i Lund med begäran om stadfästelse och konsekration.
Hvad soin hufvudsakligen bröt primatet var, att påfvarne
reserverade sig rätten att besätta alla biskopsstolarna. Palliipenningar
gick ej Lunds ärkebiskop, såsom herr M. påstår, därigenom miste
om, ty dylika hade ban aldrig haft rätt till, men väl afgiften för
konfirmationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
