Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK LÄSNING FÖR SKOLAN OCH HEMMET
55
jungen eller studenten att se samma företeelse i ett nytt
sammanhang och en ny belysning.
I ännu ett fall, begränsadt uteslutande till den politiska
historien, finner anmälaren, att framställningen af medeltidens tredje period
blifvit för knapp. Det är visserligen så, att författaren ansett sig böra
företrädesvis dröja vid de stater eller folk, som spela den ledande rollen,
men endast i allmännaste drag vidröra dem af sekundär betydelse,
och denna princip finna vi alldeles riktig. Det blir emellertid alltid
en fråga hvad som har principiell vikt eller icke, och härom ändras
meningarna i någon mån, ju djupare forskningen blir och
historie-skrifvarnes egen horisont vidgas genom den fortskridande
utvecklingen. Så torde väl nu icke blott Englands, Frankrikes, Tysklands
och Italiens utveckling anses såsom det enda riktigt viktiga såsom
under de dagar, då författningsutvecklingen ansågs som den
yppersta och egentliga frukten af all historisk utveckling. Äfven den
arabiska kulturen har fått rycka in genom den flitiga forskning,
som ägnats däråt, och det beröm, väl ofta något tendentiöst och
öfverdrifven som östs öfver dess förnämsta kulturblomster. Denna
otvifvelaktiga vinning har äfven i professor Boethius’ arbete sin
vederbörliga plats. Men den moderna forskningen har äfven
börjat få blick för den bysantinsk-slaviska odlingens betydelse. Det
är den tredje af de kulturkretsar, som lefva och utvecklas på den
antika världens ruiner, bredvid den latinska eller västeuropeiska
och den mohammedanska, och medeltidens historia utgör i själfva
verket historien om dessa skilda statssystems och kulturvärldars
egen inre utveckling samt inbördes växelverkan och kamp. Endast
Justinianus’ tid af den bysantinska historiens epoker har fått en
större plats i det föreliggande arbetet. Men månne icke
basilider-nas och komnenernas glänsande kulturstat med dess storartade
betydelse såsom kristenhetens värn i öster och de slaviska
nationaliteternas stora uppfostrare till kristendom och kultur förtjänat att
belysas med några bredare skildringar af typiska personligheter
eller viktigare scener. Framför allt är den mohammedanska världens
konsolidering genom den turkiska krigarstaten och Konstantinopels
fall en så öfverväldigande företeelse från både politisk och kulturell
synpunkt, att ett vida större utrymme än några få sidor bort
tillkomma en så viktig, lärorik och dramatisk episod. Hela slutet af
medeltiden får ju i viss mån belysning af turkarnes lägereldar kring
Konstantinopel, och den nya tidens begynnelse har i kampen för
hela den kristna odlingens bestånd mot denna väldiga
mohammedanska stormakt en af sina viktigaste uppgifter, som på ett
dominerande sätt bestämmer utvecklingen af Västeuropas religiösa lif
och politiska öden hela reformationstiden igenom.
Det är således mycket vi sakna i professor Boëthius’ arbete,
hvad den politiska historien beträffar dock företrädesvis för den
tredje eller sista epoken af medeltiden, hvad kulturlifvet i
allmänhet beträffar i hela arbetets planläggning. Men vi äro de första
att medgifva, att det ofta är en smaksak, huruvida den eller den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
