Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svänger mellan smörgåsbordets trivialitet och
ängsmattans poesi, och det upprullas en följd af
små taflor, som helt säkert med glädje skola
igenkännas af sommarställenas seglare, fiskare och
trädgårdsmästare. På samma versmått låter så
Strindberg »Komministern i Skägga» förtälja två
bilder ur den svenska naturen: »Rågen ryker» och
»Ängsladan», i hvilka skärgårdslandskapets
växlande, nyckfulla, visst icke stort tillskurna, men i
detalj tjusande karaktär får en sällsynt lefvande
och trogen tolkning. Dessa små dikter bekräfta,
hvad man nog visste förut, att Strindberg som
svensk landskapsskildrare söker sin like och
näppeligen finner honom. I »Stadsresan», den sista af
dessa idyller, och den som jag för min del sätter
främst, skildrar han Mälarnatur på ett alldeles
oöfverträffligt sätt. Det panorama från en
ångbåtsfärd i Mälaren, som han där i andra sången
upprullar, ger i en mästerlig förkortning den
svenska inlandsnaturen. Hela denna lilla dikt, med
sin tredje sångs storartade skildring af Beethovens
Appasionatasonat, kommer för öfrigt, så är min
tro, att räknas som ett af den svenska litteraturens
klassiska verk, och med den borde en af vår
litteraturs allra främste redan i lefvande lifvet kunna
vinna inträde i skolorna.
De mera personliga dikter, som samlingen
för öfrigt innehåller, äro af ganska växlande art
och värde. Där finnas underliga, dystra fantasier,
skrifna med en rik och säker verskonst, såsom
Crysåétos; små lyriska stämningsbitar sådana som
denna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
