Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller älcta — upplöser sig i lek, och leken är en
mästares i ord och ännu mer i bild.
Det första dramat: »Kronbruden», är en
fantasi öfver Dalmotiv, med folk- och naturskildringar,
kulturhistoria, sagor och legender väfda samman
i ett brokigt mönster. Två gamla dalasläkter,
kvarnfolket och skogsfolket, äro sedan urminnes
tider i strid, men två ättlingar af de båda
familjerna, Mats och Kersti, finna hvarandra i kärlek.
Frukten af deras förbindelse blir ett barn, som
Kersti döljer uppe hos sig på fäbodvallen. Då
skall Mats öfverta kvarnen och gifta sig. Kersti
skall bli hans brud, men blir deras förbindelse
känd, får hon icke bära krona, ty endast en
jungfru kan blifva kronbrud. Och drifven af sitt stolta
sinne tar hon barnet af daga. Bröllopet firas i
kvarnen, och Kersti bär krona, men under
bröllopsdansen tappar hon den i forsen. Och under
letandet efter den finner man det döda barnet under
kvarngolfvet. Kersti dömes till döden, men
benådas och kommer på spinnhuset. Striden emellan
de båda familjerna rasar vildare än förut; - på
väg till kyrkan för att se Kersti stånda årsplikt
äro de alla nära att omkomma på isen, som gått
upp och förlorat landfäste. Men vattnet tager
endast Kersti som försoningsoffer och öfver hennes
lik slutes*frid mellan de öfverlefvande. Det hela
slutar med bön och psalmsång.
Dramat, det minst lyckade af de tre, är en
smula långtrådigt och dialogen präglas af den
genuint Strindbergska synden: att vara nästan
2. — Ett decennium. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
