Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författaren.
August Strindberg har denna höst samtidigt
sändt ut två verk: ett gammalt, men hittills otryckt,
och ett nytt. Det senare är det s. k.
vandrings-dramat: »Den stora landsvägen», enligt författarens
egen uppgift ett afsked till lifvet (månne äfven
till litteraturen) och en själfdeklaration; med stora
skönheter i (begynnelsens och slutets lyriska
monologer bjuder det i mellanspelen på de oändliga
Strindbergska upprepningarna och fixa idéerna
och har, synes det mig, blifvit icke så litet
öfver-skattadt. Till hans mäktigare verk kan det väl
endast fragmentariskt räknas. Det förra är en
fjärde del af den själfbiografiska serien:
Tjänstekvinnans son, nedskrifven på midten af 1880-talet
och hvars tre första delar äro: Tjänstekvinnans
son, Jäsningstiden och Röda rummet. Med serien
skola sedermera införlifvas de på 90-talet skrifna:
Inferno och Legender samt den i början på
1900-talet skrifna: Ensam.
Att en författare i åldern mellan trettio och
fyrtio år sätter sig att skrifva ett direkt
själfbio-grafiskt verk, torde tillhöra de yttersta
sällsyntheterna inom litteraturen, om det icke rent af är
något enastående. I regel är det ju ålderdomen
som är minnenas, återblickarnas och de mer eller
mindre omdiktade bekännelsernas tid. När det
gäller Strindberg är dock företeelsen icke så
egendomlig, snarare helt naturlig. Han har
genom-lefvat många kriser i sitt lif, på senare år ha de
till och med blifvit konstanta, och under hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
