Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i hans produktion intaga en alltför väsentlig
och typisk plats för att kunna utelämnas i den
stora slutuppgörelsen. Och så har domen öfver
hans verk ständigt måst blifva sådan han själf
är : en blandning af högt och lågt. Man har lika
litet kunnat undgå att se och prisa geniet, som
att se och fördöma dess afgrunder. Antingen —
så synes det mig — får domen icke nu blifva
hårdare och ensidigare, eller också får den blifva
retroaktiv. »Svarta fanor» kan icke lösryckas från
hans öfriga produktion och kastas på bålet. Skall
den brännas är det mycket som måste brännas
med den, icke blott af Strindbergs, utan af hela
den samtida litteraturens försyndelser mot konst,
d. ä. befriande fantasi, och mot moral, d. ä.
mänsklig värdighet. Hafva vi förut varit för långmodiga,
så få vi också nu bära en del af ansvaret.
Men i själfva verket är en bok sådan som
denna sitt eget straff och sin egen fördömelse.
Om den också inom sig bär sin egen försoning,
energiens, själfoffrets och den blinda, hänsynslösa
bekännelsedriftens försoning, därom lär framtiden
döma bättre än vi, som, undrande och plågade,
men icke utan rysning bevittna dessa, ett stort
genis konvulsioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
