Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bilder ur leran eller färgerna — ty här är materialet
i sig själft formlöst, obestämdt, kaotiskt, men
orden äro fasta, begränsade, i sig själfva redan
afslutade konstverk, och att af dem skapa nytt,
det är dock fantasiens mästerprof. En mening,
en sats blott af välkända ord, hvilken lefver sitt
eget, själfständiga lif af tanke, bild eller stämning
— hvar finnes väl ett stoltare bevis på
mänsko-andens förmåga af förnyelse och föryngring?
Denna fantasiens nyskapande kraft besitter
Verner von Heidenstam såsom, förutom
Strindberg, ingen af våra nu diktande författare, och
den är hos honom i främsta rummet en
bildformande förmåga. Då man läser hans verk —
så är åtminstone fallet med mig — tvingas man
icke i främsta rummet att tänka, men man ser
syner. Tanken gästar honom alltid i form af bild,
tar alltid gestalt, ikläder sig alltid en synlig och
påtaglig verklighet. Man vore frestad föreställa
sig, att när han diktar och skrifver, blir
papperet genomskinligt för honom, bakom det ser
han tankens gestalt i fasta, plastiska konturer,
och inom dessa konturer inskrifver han sin dikt.
Och när vi sedan läsa den, skönja äfven vi
gestalten, vi förnimma dess plastiska fasthet och
af-slutenhet i ordens takt och rytm. Det är naturligt
att med en sådan fantasiens läggning metaforen,
den direkta bilden, ständigt ligger honom nära och
är ett af hans förnämsta konstnärliga hjälpmedel;
men karaktäristiskt är att ju mognare och säkrare
han behärskat sin konst, dess mindre har han
användt den, och att han numera, äfven utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
