Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så redbar, så klarsynt och så desillusionerad, så
lätt faller för frestelsen. Det förekommer i hela
berättelsen blott ett samtal dem emellan,
omedelbart före det afgörande felsteget, och detta samtal
är hårdt och kallt resonerande, utan någon, vore
det också blott den rent sinnliga lidelsens tjusning;
de gå som slaktoffer till sitt brott, utan att vilja
det, men utan att man dock får något intryck af
den makt som är starkare än deras vilja. Här
har berättelsens fatalistiska grundtanke utträngt
lifsinnehållet, och det har kommit något dödt och
konstrueradt in i bilden.
I väsentlig grad sammanhänger detta med en
af bokens mest karaktäristiska egendomligheter.
Den handlar om kärleken, och kvinnan är nästan
borta ur den. Hon förekommer, men, liksom
jungfrun på den bild som pryder titelbladet, i
bakgrunden, förminskad, opersonlig, ett smyckadt
be-läte, som utan men för bildens helhetsverkan
kunde vara borta. Hon hör icke organiskt samman
med den — hon har sin egen lilla piedestal,
tillhuggen efter en annan, mindre skala. I
skildringen af Metta göras några ansatser till
indi-vidualisering, men det stannar vid ansatserna och
skissen utföres aldrig. I »Bröderna» är hon
blott en kontur, vackert tecknad, konturen af en
kvinna som väntar, men hvarför och på hvad,
det får man icke veta, i »Spåmannen» är hon blott
en röst, i »Guds födelse» blott ett namn. Är det
därför denna bok med alla sina stora,
beundransvärda egenskaper, dock synes mig stå liksom på
sidan om lifvet ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
