Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sorglöst förspiller oljan och låter skatterna
glida ur sina händer, den afundsamme, som vinner
lampan med list och våld, men i hvars händer dess
låga blir till ljus och välsignelse. För öfrigt äro
ljus och mörker rättvist fördelade mellan de båda
gestalterna — ja, kanske med alltför noga afvägd
rättvisa, och det filosofiska jämnmod, det
försonliga sinnelag, hvarmed de se och bedöma sina
öden, har alltför mycket af modern konstruktion
för att verka psykologiskt trovärdigt.
Därmed är jag inne på den väsentliga
invändning, jag har att framställa mot den för öfrigt så
mästerliga framställningskonsten. Heidenstams
människoskildring är till sitt väsende episk,
liksom han själf till hela sin diktarläggning är epiker.
Hans gestalter äro skildrade utifrån, med starkt
framhäfvande af de typiska dragen, sedda kanske
förr än, åtminstone samtidigt som tänkta,
relief-artade, sammanhängande med sin bakgrund mera
än fristående. Detta är som sig bör i en episk
dikt och när Heidenstam godvilligt låter binda sig
af dessa den episka stilens kraf, når han äfven
som människoskildrare högt. Men han är alltför
mycket barn af den tid och den litteratur, mot
hvilken han så ofta ’ställt sig i opposition, för att
icke lockas af de rent psykologiska gåtorna,
alltför subjektivt bekännande och pröfvande för att
icke stundom förväxla sig med sina hjältar. Icke
som han skulle hänge sig till direkta psykologiska
analyser, därtill är hans konstnärskänsla för ren
och oförvillad; det är icke i yttre utan i inre
mening som den episka stilen brytes. Psykologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
