Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dölja refvor och håligheter, som är lika redbar som
den är okonstlad. Aldrig har författarinnan låtit
locka sig till diktens själfbespegling; hon talar till
barnen med de namnlösa sagoförtäljarnas
osjälf-viska och klara ord, som intet annat vilja än att
bära sagan vidare, oförvanskad, från släkt till släkt.
Och att hon så kunnat, glömma sig själf, visar
bäst hur högt hon fattat sin uppgift och hur värdig
hon var att fylla den.
1906.
En saga om en saga.
Inledningen till föreliggande sagosamling, det
senaste alstret af den berömda författarinnans
hand, utgöres af en skildring af Gösta
Berlings-cykelns tillkomst. Den är i sin flärdlösa ton fri
från all själfbespeglingens pose, i sin saklighet
och rättframhet ett ganska sällsynt slag
själfbio-grafi, och utan att orda om diktningens kval och
sällhet, hvilka ju ytterst endast angå diktaren, ger
den en lefvande, alltigenom intresserande, stundom
gripande bild af ett diktverks födelse. Ty den är
verkligen gripande, denna historia om hur dikten,
som varit lif och trår till återuppståndelse, söker
sin förkunnare och väljer ett litet flickebarn, som
i en aflägsen Värmlandsgård sitter lutad öfver sina
böcker, sluten i sig själf, i sin längtan och sina
drömmar. En ung och andaktsfull själ, i hvilken
generationers minnen samlat sin rikedom, stämd
i samklang med den krets af natur och människolif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
