Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som omsluta henne, och med den hemlighetsfulla
renhet och det djup i tonen, som är det sällsynta
instrumentets. En själ, hvars enda medvetenhet
om kallet är känslan af lifvets patos och skönhet
och förmågan att gripas däraf, den naiva, nya syn,
som ser det sällsamma, undret, där de andra blott
se hvardagligheten.
Det är den gamla sagan om askungen med
dess vackra, mänskliga innebörd; hur det sköna
vandrar förklädt och okändt ibland oss och måste
göra ringa tjänster för att blifva värdigt och
mäktigt sin upphöjelse. Så fick den lilla utvalda lefva
sitt lif, söka och famla sig fram och gå långa,
långa omvägar till det mål, som var henne så
nära. Dikten väntade, tåligt och trofast, tills tiden
var mogen och förkunnaren vuxen till kallet. Då
uppenbarade den sig för henne, plötsligt,
ovän-tadt, med det blixtens starka sken, som bländar
ögat men upplyser hela väsendet. Det var i
Stockholm, en grå höstdag; hon gick uppför
Malm-skillnadsgatan och tänkte på Runeberg och
Bell-man. Då uppenbarade sig Värmland för henne,
och Malmskillnadsgatan bäfvade och syntes störta
samman.
Det var äran som frammanades för henne
med de stora namnen, det var längtan som blef
till dikt i den främmande omgifningen, det var
romantiken från de stora skogarna och de
ensamma gårdarna, som susade fram genom den
gråa Malmskillnadsgatan. Intet under att den
bäfvade. Nu var hon icke blott utvald, utan äfven
kallad, nu hade hon att medvetet vandra tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
