Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det endast ja g som känner, hur denna
arkaistiska ton binder uttrycket, förtar det dess
omedelbarhet? Och med sitt kraf på koncis, stark
realitet gör den psykologien, den — jag upprepar
det än en gång — rent romantiska psykologien
ännu osannolikare. Utom i de stora, afgörande
ögonblicken, omvändelsens ögonblick, då
författarinnan med sitt hjärtas varma genialitet besegrar
alla invändningar, på ett förunderligt sätt
förenande skönhet och mänsklighet. Men där spelar
stilen knappast någon roll.
Hvad jag velat säga är det, att författarinnan
nu gått väl långt i en viss riktning, att hennes
stora, rena stil hotar att stelna och att hon lugnt
kan vända tillbaka och hämta upp något af den
lyrik, som hon offrat på vägen.
Den strömmar ännu fullt och rikt genom
»Legenden om julrosorna» med dess storartade
skildring af hur Göinge skog under julnatten
klädde sig i sommarskrud, och i de båda smärre
bondesagorna: »Bröllopsmarschen» och
»Spelmannen» är föredraget vida friare och osöktare än i
»Stormyrtösen» utan att någonsin förfalla till
trivialitet.
Hvad skall för öfrigt kunna sägas om dessa
så försynt och så högsinnadt sedelärande
berättelser, som icke redan oändligt många gånger
blifvit sagdt? Jag vet det icke och jag har
föredragit att återgifva några rent personliga intryck,
till det värde de möjligen kunna äga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
