Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mest vägande berättelsen: »Tösen från
Stormyrtorpet». Det är en lång utvecklingsbana mellan
de tidigaste kapitlen i Gösta Berlings saga och
denna bondenovell — ty så bör den väl nämnas
hellre än saga. Icke så mycket till innehållet, som
frånsedi den skilda ämnessfären är byggdt på
samma romantiska lifsuppfattning, samma tro på
undret, samma nästan religiösa psykologi, i
hvilken själens mystiska omvändelse är det
väsentliga, till hvilket allt syftar och hvarifrån allt åter
utgår. Men i formen, som från det romantiska
ack och o nått fram nästan till Islandssagans
knappa kärfhet och afmätta takt. Vägen har gått
öfver »Jerusalem», men det synes mig som om
formen ytterligare sofrats, bundits och, om jag
skall säga min uppriktiga mening, något stelnat.
Jag känner i denna berättelse för tydligt den
medvetna stilviljan, föredraget stämmer icke rätt
med innehållet. Islandssagans stränga ton — ty
den är helt visst den fjärran förebilden — har
dock bra litet gemensamt med den bonderomantik,
som här får så vackra, stundom så osannolika,
stundom så gripande, så omotståndliga uttryck.
Den förlänar det hela något abstrakt och
kon-strueradt, ställer berättelsen så att säga utom tid
och rum. En saga, låt så vara, men denna saga
står i sina faktiska detaljer helt nära oss, i sina
uttryck stundom tusen år tillbaka.
Helga tyckte att Hildur var ett riktigt under. Aldrig
hade hon sett någon, som framstått så präktigt. Det syntes
henne vara en stor lycka att i framtiden få tjäna under
en sådan matmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
