Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lyckodrömmen slites i stycken för honom,
åter kör han pannan emot muren och faller
maktlös och blödande tillbaka.
Och så uppenbarar han sig i sin sista skepnad,
som Qralsökaren, grubblaren, som vill ned på
djupet, ned genom godt och ondt, för att där
finna enheten af dem båda, den källa, i hvilken
de finnas harmoniskt förbundna, som eviga,
likaberättigade lifsmakter.
Kraft suger Gral från nedan och ofvan,
han bringar enhet åt allt som är delt,
han har den frälsande, läkande gåfvan,
allt som är bräckt, gör han helt.
Synd signar hän till det luttrande saltet,
hvilket kan rena till bragd ett brott,
han kastar skönhetens ljus öfver alltet,
han gör det onda till godt.
Men på slutet af denna väg var det han fann,
icke klarheten, utan mörkret och tystnaden.
Samma lidelsefulla fråga, som gjort honom till
skald, dödade äfven skaldeingifvelsen hos honom,
och han betalade sin diktarlager med det högsta
pris, som kan betalas, och det enda som gäller:
sitt lif.
Innan han tystnade, var hans stämma
lockande, bestickande och betagande som få, en af
dem, som göra tyst omkring sig och tvinga till
att lyssna. Versen var hans naturliga språk och
han talade det med en suverän frihet och lätthet.
Redan då han första gången framträdde inför en
större publik, var han den fullfärdige mästaren;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
