Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som slipa vårt pinostål, som elden och marterna
hvälfva omkring vårt eget bål».
Så låtom oss själfva förlåta oss,
så varda vi marterna loss,
och låtom oss alltid sträfva
och låtom oss aldrig gräfva
i gammal synd och skam,
men blott se fram.
Och då drömmer han om ett förverkligande
af den ariska lyckosagan, med fria, starka och
glada människor på en gifmild jord, »om ett naket
folk, för stolt för ok, för rent för dräkternas
sköko-dok». Men denna dröm har dock aldrig något
fäste i hans sönderslitna sinne — han kan till och
med endast ofullständigt ge diktens form åt den.
När han skall skildra kärleksleken mellan sin fria
unge man och sin fria unga flicka blir det blott
en lysten brottning mellan en gymnasist och en
flickslinka, utan höghet och utan storhet i
skildringen, i känslor och i uttrycket:
Stackars Dum och Egenkär
där,
kan du gissa hvem det här
är? O. s. v.
Hvilken helt annan makt är det icke i sången
om »Mannen och kvinnan».
Fördömda att vämjas och synda,
fördömda att samfälldt lida
och sörja sitt lifs elände
och hata och träta och strida
och älska till världens ände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
