Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom kärast: det intellektuella lifvets strider och
segrar, tänkandets och vetandets mäktiga och
gripande sägen. Men drömmare, som han dock
innerst är till hela sin diktaranläggning, kräfver
han äfven afstånd, ryggar tillbaka för den nära
beröringen med det moderna stadslifvets larm —
vill hafva det omkring sig, men dock hafva sin
ensamhet oberörd däraf — och därför älskar han
stadens kvällar, då aftonhimlen står röd öfver
tinnar och tak, då skymningen sänker sig öfver
gatorna, då bullret dämpas, ljusen tändas bakom
fällda gardiner och människorna vandra till sina
hem, sina ensliga studier eller sin hemliga lycka.
Det är sålunda ingen tillfällighet som fört i
hans väg det ämne han i sin senaste roman
behandlat: en liten svensk lärdomsstads historia
genom tiderna. Tvärtom, det har legat honom nära
och förtroget, har intresserat honom både som
kulturhistoriker och diktare, anslagit just de
strängar i hans själ, hvilka så gärna ljuda samman
i treklang: historia, forskning, drömmeri. Ty
hjälten i berättelsen är själfva staden, det är dess
öden, dess historia, dess under tiderna växlande
och dock i grund och botten så ensartade lif,
som förtäljas, människorna skildras blott i deras
samhörighet därmed; väl samlar sig berättelsen
mot slutet omkring en person och en händelse, den
unge profkandidaten Erland Stråles korta
passionshistoria, men detta är en, såsom mig synes,
fullkomligt onödig eftergift åt den traditionella
novelltekniken och ligger alldeles utom den
ursprungliga kompositionen, hvilken är att gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
