Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samlade skrifter.
Det är i dag ett år sedan Oscar Levertin dog.
Lördagen den 22 september var det som det
oväntade dödsbudet spred sig kring staden. Jag vill
minnas att det var en klar, vacker höstdag som nu,
med sol öfver Humlegårdens gulnande träd, men
jag är icke fullt viss därpå. Hvad jag minnes är
dödsrummets fjärran, bleka dager och det bleka
ansiktet, som ännu bar dödskampens tragiska
mask, de i smärta och hopplöshet stelnade
händerna. Hvad jag minnes är stillheten därinne,
medan därute hans namn var på allas läppar —
därute i detta Stockholm, som var honom så
kärt, där hans böjda främlingsgestalt var så hemma
och så välkänd, och där hans intelligens var en så
stor, så träget och så vaket verkande andlig makt.
Ingen är oersättlig, säges det, och med något
af bitterhet, mycket af likgiltighet tro vi på
satsens sanning. Månne den dock är så sann? Är
det icke i stället så, att vi nöja oss utan
ersättning, nöja oss med mindre, i alla händelser andra
värden än de förlorade. Ett år har gått, och
hvad vi än hafva glömt, någon ersättning för hvad
vi med Oscar Levertin förlorade hafva vi icke
fått. Hur vore det också möjligt? Därtill
kräf-ves det många år, många krafter och många viljor,
en så stor fond af genialitet, kunskap, intresse
och kärlek var det han representerade. Icke blott
i sin personliga egenart är han oersättlig, han är
det äfven därför att han icke fick fylla det mått,
som syntes honom beskärdt, icke gå sin bana till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
