Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flora och Pomona.
I sin senaste diktsamling »Flora och Pomona»
har Karlfeldt låtit Fridolindräkten fara, under hvars
förklädnad han som ingen annan nu diktande skald
blifvit populär inom Sveriges gränser och ett stycke
däröfver. Öch förklädnaden passade icke heller
längre för diktens mått och mål; den landtlige
ungkarlen med sitt raljeri och sitt svärmeri, sitt trygga
humör och sitt veka hjärta, var en något för
spenslig gestalt att bära fram de tungblodiga och af en
sällsynt massiv konst präglade sångerna i »Flora
och Pomona».
Om Karlfeldts tidigare diktning, med en bild,
kär för honom själf, var att förlikna vid det
skummande ölet, bryggdt af fältets korn och
humlegårdens frukt, läskande och stärkande, dunkelt och
genomskinligt, så kan hans senaste samling liknas
vid den varma, ångande vörten, ölets must och
kärna. Eller om hans dikter förr som humlor och
bin svärmade i soldiset, samlande försommarens
starka och söta honung från täppor och vretar,
finnes det i hans senaste diktning något af kupans
fördolda, myllrande lif, där honungen samlas, tung
och rik, i de konstfullt byggda kakorna. Dessa
strofer äro icke längre på jakt efter det lätta
blomsterruset på nordiska ängar, de vända hem,
lastade med byte, och flyktens sång är en nyans
djupare i tonen.
Samlingen är icke stor — den utgöres i allt
af ett trettiotal sånger. Några af dessa upptaga
ånyo, i förtätad form och med en märkbar skift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
