Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sera, påvisa litterära öfverensstämmelser. Men
märkligast af dessa nya anslag är det som,
däm-padt och antydande, klingar fram i »Nattyxne»,
och sedan återkommer, doft och lidelsefullt, i den
egendomliga cykeln: »Häxorna». Det är i dessa
dikter ett sus af tungt och hett blod, af lönnligt
driftlif och af begärens skumma fantastik, som med
en beklämmande och mäktig konst återuppväcker
häxsabbatens orgiastiska lif. Som motto på dessa
dikter kunna stå slutverserna i »Nattyxne»:
Djupt i din rot går ett hemligt flöde,
en jordbryggd skum,
Veneris blomma satyrium.
Formade med en djärfhet, ägnad att förskräcka
på månget håll, där endast humorns djärfhet är
förlåtlig, visa dessa dikter, hur djupa rötter
författarens temperament har i det folkliga, och att
icke heller dess tragik, dess dystra och
skrämmande mysterier äro honom främmande. De äro
därför för mig den nya samlingens märkligaste
och originellaste uppenbarelser.
Formen* i alla dessa dikter är en utbildning
af den Fridolinska poesiens. Jag har redan användt
ordet förtätad; det är det som kanske klarast
återger det intryck, man mottager af samlingen:
intrycket af något sällsynt fast, gediget och vägande.
Det delvis folkliga materialet är förarbetadt till en
utomordentligt hög grad af konst; det är poetiskt
konstsmide i sin högsta potens. Populär är denna
form sannerligen icke; blir den det, är det därför
att den kan bygga på en redan vunnen
popularitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
