Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, om icke lätt tillgänglig, om icke
omedelbart fängslande, verkar den, ju mera man gör sig
förtrogen med den, allt starkare imponerande.
Hvarje versrad är helgjuten, massiv, orubbligt
infogad i diktens helhet; myndiga, bredskuldrade
och vederhäftiga stå orden i fasta led, till brädden
fyllande versens rytmiska rymd. Det finns icke en
vers — jag har åtminstone icke funnit någon —
som icke är fullviktig; icke en tonvikt, som
saknar det fulla värdet. Tag några verser, om icke på
måfå, så utan att söka länge. Exempelvis dessa:
0 du jungfru af skördarnas månad,
du de mörkljumma kvällarnas mö,
jag vill andas din doftande trånad,
och din doft är som vårbrodd i hö.
1 lomtjärn vill jag bada
och i harrarnas guldbruna ström,
jag vill sofva vid hässja och lada
i en brinnande larsmässedröm.
Har man icke, när man läser dem,
förnimmelsen af slagornas eftertryckliga och idoga takt på
det fyllda loggolfvet? En af det svenska språkets
mest karaktäristiska egenskaper: jämnt fördelad
tonvikt på likvärdiga stafvelser, är här på ett
mästerligt sätt poetiskt utnyttjad.
Denna böjelse att inpressa största möjliga
volym i versformen kan stundom taga sig väl
konstmässiga, virtuosa uttryck som exempelvis i
följande vers:
Den blodiga sotarn sof bland slagg
i jungfrumariesänghalmsdagg,
men äfven där är det rytmiska gehöret ofelbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
