Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I gamla visor klingar det,
i gamla danser svingar det,
vinden i gamla skogar
går med dess lätta fjät, o. s. v.
verkar taktväxlingen mellan de två första och de
två sista verserna i första ögonblicket
öfver-raskande och främmande men får, sedan örat vänt
sig därvid, en stor charm.
Och hvad som icke nog kan prisas är den
rena och klara syntaxen i Karlfeldts poesi — något
som man icke är bortskämd med i dessa tider.
Det är den som ger det absoluta förtroendet till
den alltid konstnärliga, någon gång litet
konstmässiga språkets byggnad, som han med ingifvelse,
med flit och kärlek timrat.
Det är knappast någon konst numera attblifva
skald här i landet, åtminstone att hälsas som sådan.
Men det är och förblir dock alltjämt en konst att
blifva mästare. — Erik Axel Karlfeldt är en
mästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
