Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till denna formens otillgänglighet vid första
bekantskapen bidrager naturligtvis äfven det rika
användandet af provinsialismer och af
nybildningar. Författaren går i detta afseende längre
än i sina föregående samlingar. Han gör det på
egen risk och ansvar, och hans rätt därtill torde
ur principiella skäl svårligén kunna bestridas. Hur
långt man vill gå med honom, blir mera ett utslag
af personliga tycken. För min egen del värjer
jag mig mot en del vulgära uttryck, såsom svajig,
glattande m. m., hvilkas införande i poesien synes
mig en mycket tvifvelaktig vinst. En obestridlig
sådan är däremot framdragandet af lokala
ordformer, som i sin must och åskådlighet verka
förnyande på språket, och än mer användandet af
äfven rent provinsiella beteckningar på vår
inhemska flora. Vårt s. k. riksspråk är i detta
afseende alltför tamt och fattigt, och vi äga i
förgätna eller undangömda folkliga växtnamn en rik
poetisk skatt, som väl förtjänar att bearbetas. Här
har Karlfeldt uträttat mer än någon annan nu
lefvande diktare, och det är säkerligen bara en
tidsfråga, när hans språkvinningar skola få häfd för sig.
Äfven i rytmiskt afseende sträfvar han efter
nybildningar. Därför är hans rytm ofta en smula
svår att dechiffrera, om uttrycket tillåtes. Den
rytmiska gången i en vers sådan som denna:
Jordmust dryper, hio, hio, sotarehio, ur dina plagg.
finnes icke i första ögonblicket, men är den
funnen, förlorar man den icke åter. Äfven i den
vackra dikten: »Det förgångna», som börjar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
