Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För Daniel Fallström är fosterlandet alltid
stort, folket alltid ädelt, den svenska fanan utan
fläck och Göta lejon alltid modigt. Han känner i
sin patriotism inga nyanser. Det är af ett visst
intresse att följa hans patriotiska diktning under
det förflutna året. Han börjar med att apostrofera
det svenska lejonet:
Svenska lejon, du, som sof bland tälten
på trofeer, vunna med ditt blod,
du som gick på isen öfver Bälten,
har du mistat allt ditt gamla mod?
Säg, när lärde du att sloka svansen,
vifta med den för att slippa slag?
öfver dig låg hittills krigarglansen —
skammen höljer dig från denna dag!
Men lejonet slår icke, några månader gå och
under Karlstadsdagarna sjunger skalden:
Men bed innan dess, att molnet, som står
öfver norska fjället och svenska hagen,
svinner hän i den gyllne septemberdagen,
som $n åskby drar bort, innan blixten slår.
Det är som man ser fullständigt ombytta
positioner. Skalden själf märker det säkerligen
icke. För honom äro de identiska, ity att de båda
äro svenska. Detta är utan tvifvel äkta patriotism.
Lika onyanserad är hans erotik. Den är en
rent primitiv känsla, den kommer — i hans dikt
åtminstone — med våren, med solen och det vackra
vädret. Då stiger kvinnan fram för honom i all
sin härlighet, med parasoll i handen, violer vid
barmen och silkesstrumpa öfver vristen, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
