Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rent tekniskt är dramat förträffligt byggdt,
på samma gång naturligt och verkningsfullt.
Kontrasten mellan de båda kärleksscenerna i sin
pro-letäromgifning och det borgerliga hemmet, andra
aktens banala fest, är väl tänkt och bör på scenen
göra stark verkan. Det sätt hvarpå de afgörande
momenten förberedas under skenbart likgiltiga
samtal är likaså ett förträffligt grepp, ägnadt att
göra starkt verklighetsintryck; dock tror jag att
det blifvit missbrukadt i den sista akten, där
spänningen kräfver djärfvare, mindre försåtliga medel.
Drömscenen i andra akten synes mig vansklig,
därför att den så oförmedladt bryter dramats
realistiska stil.
Dramats förnämsta styrka ligger dock i
dialogen, nästan allt igenom uttrycksfull, naturlig,
innehållsrik, med klang af det talade ordet, men
— som sig höfves — något djupare och
starkare klang. Endast någon gång märkes det att
författaren haft en rolighet på lager, som han icke
kunnat motstå frestelsen att afbörda sig; det finns
en del repliker, som icke osökt vuxit fram ur
situationen.
Det är med stort intresse man motser det
sceniska uppförandet. Tills vidare kan detta
Hjalmar Söderbergs första sceniska arbete
obe-tingadt räknas som en afsevärd vinst för vår
dramatiska litteratur, och vår dramatiska litteratur
hör verkligen också till vår litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
