Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång. Som muntra glittrande vågor under en frisk
bris komma stroferna löpande efter hvarandra —
man räknar dem lika litet som man räknar vågorna
i hafvet, söker inte skilja dem från hvarandra,
utan låter sig bäras fram af det rytmiska bruset.
Det är vackert att lyssna på, det ger i
begynnelsen en stark och uppfriskande lifssensation, men
— det blir en smula sömngifvande i längden.
En lycklig och älskvärd gåfva är det, men
en smula farlig. Måhända skall författaren en
gång komma underfund med faran, till dess torde
det vara lönlöst att varna honom. Jag har visst
själf någon gång förut kommit med några
väl-visa kritiska råd åt herr Ossian-Nilsson — och jag
erkänner, att det var dumt. Sången är för honom
nästan ett fysiskt behof, det är hans lust att
gå och tralla hela dagen, så går arbetet bättre
för honom själf och för de andra. Ty han sjunger
icke som den sysslolöse drömmaren, utan som den,
hvilken har händerna fulla af arbete och hufvudet
fullt af planer. Äfven sången är för honom ett
uttryck af verksamhetsbegär — hör blott på
rytmerna! Det är därför icke skäl att taga mera
högtidligt på saken än hvad han själf gör och
visa sig grätten gent emot all denna gifmildhet.
Man får ta för sig så mycket man orkar, bevara
en del och offra resten åt glömskan. Är det så
författaren själf vill ha det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
