Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
striden, offrar sonen och står i dramats slut
densamme som i dess början, endast ensammare,
hårdare, bistrare.
Figuren är huggen ur ett stycke och som
sådan tecknad med en fast, stundom äfven fin
hand. Men någon inre handling, blottad af den
yttre, finns det egentligen icke i dramat. Såväl
hufvudgestalten som de öfriga äro oföränderliga,
och det dramatiska intresset ligger i det sätt,
hvarpå författaren så småningom afhöljer dem för
publiken och sätter deras egenskaper på prof. Det
är detta jag menar med att han ännu endast är
herre öfver de dramatiska utanverken.
Och icke fullständigt herre. Episoden med
Jörgens hustru i sista akten är sålunda så
oför-medladt och tekniskt oskickligt införd i dramat,
att den blir verkningslös. Det förefaller som om
författaren här kommit på ett alldeles nytt motiv,
icke haft hjärta att offra det men icke heller velat
göra sig möda att inarbeta det i dramat. Det är
skada, ty hvem vet om icke här en lönnlig gång
fört ner till det underjordiska själsdramat. Nu
nöjer sig författaren med att peka på lönndörren.
För öfrigt förtjänar författaren pris för att
han hållit sig så fri från de konventionella
dramatiska recepten och sträfvat att bygga sitt drama
med en själfständig konstruktion och med egna
medel. Hvad som bär det fram är en äkta, frisk
och ungdomlig tro på den mänskliga dådkraften,
ett styft och käckt lynne, fritt från allt pjunk och
känslosamhet. I den andan .har äfven knittelversen
formats, med samma snabba, eggande takt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
