Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se döden i ögat utan att blinka. Med en bister
humor svär han alltid vid sitt kommande
slaganfall, men med samma bistra humor bär han
det äfven när det kommer, samtidigt som ett
järnvägsbygge åter gör honom rik. Det är Kristoffer
Sebardt, läkaren, som i ett annat slott har ett litet
privat dårhus, där han i stolt och bitter ensamhet
studerar det mänskligas förirringar, pessimisten,
för hvilken endast det sämsta är godt nog. Det
är Anders Wingmark, prästen, en tämligen
konturlös gestalt, och det är slutligen Leonard Swedelius,
den tyste och försynte, blomälskaren och
jord-dyrkaren, bakom hvars »höga, hala, men ändock
barnsligt släta panna minnena hvilade som reliker
i ett elfenbensskrin» och hvars sena giftermål med
hans ungdoms älskade bildar historiens enkla fabel.
Om författaren i denna berättelse visar prof
på sin styrka i den yttre miljö- och
figurskildringen, tar han i ett par andra ganska djupa
psykologiska grepp. Minst betydande synes mig
inledningsberättelsen: »Klockorna», där det gamla
motivet om senil kärlek icke afvunnits något nytt
intresse. Vida starkare är då »Testamentet» med
sin skildring af en gammal girigbuks afsked från
lifvet, en skildring som rymmer många lefvande,
med fin intuition sedda drag. Förträfflig är
sålunda berättelsen om hans morgonbesök på
banken, och det är en fläkt af verklig, stor
tragik öfver skildringen af hans därefter följande
vandring genom staden. Men högst som ren
människoskildring står »Emanuel Enrot», en originellt,
stort och enkelt tecknad gestalt, imponerande i all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
