Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmå honom att höja sin röst mer än ett par toner öfver
hörbarhetens gräns; själfsäkra personer, som kände sig illa
till mods inför denna oföränderligt artiga, uttråkade, ironiska
blick, åt hvilken hans sätt att föra hufvudet något
tillbaka-böjdt och halft sluta ögonlocken förlänade en ökad
arrogans.
Och allt efter som skildringen fortsättes, dess
mer intresse får man för denne »herreman», som
går sin bana, låt vara att den är honom på
förhand utstakad, så rätt fram i lifvet, som är på
samma gång så själfsäker och så blygsam, så
varmhjärtad och så reserverad, så begränsad och
så frisinnad inom sin gifna begränsning. Hvad
som ger honom växt och betydelse, det är en
omutlig, lefvande rättskänsla, som icke tål några
eftergifter, några kompromisser, som gör honom
modig i alla lifvets förhållanden, hänsynslös, när
så behöfs, och som, när den kränkes, kommer
honom att lida i sitt innersta väsende. Här har
författarinnan sett fint och djupt, och episoden
med hans bror, som begått en för världen fullt
acceptabel, men inför hans uppfattning vanhederlig
handling, betecknar därför höjdpunkten af denna
skildring. Här polemiserar författarinnan vida
vältaligare och mera öfvertygande, än i sina direkta
angrepp och uttalanden. Men då hon väl fört
sin hjälte fram till denna punkt, är hon också
färdig med honom och vet icke mera hvad hon
skall göra af honom. Sen kan det icke nekas
att den hederlige Augustin blir en smula tråkig,
hvilket nog äfven är hans lott i lifvet, och att
han drager hela skildringen, som hittills upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
