Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åsido; författarinnan har af denna romanens
centrala gestalt skapat en lika vackert och sympatiskt,
som lefvande och konsekvent genomförd typ af
en svensk adelsman af den goda sorten, en äkta
rasmänniska, med dennas begränsningar och af
traditionen gifna förutsättningar, men äfven med
dennas arf af finhet, verklig, djupgående
själs-bildning, ärekänsla och ansvarskänsla. Och hur
förälskad, litterärt förälskad, författarinnan än varit
i sin hjälte, har hon dock lyckligt undgått all
idealisering, han är genomgående trovärdig, sann
och naturlig. Hör, hur författarinnan introducerar
honom:
Han var en vacker, välväxt man af medelhöjd och
medelålder. Han var hvarken blond eller mörk, hans
hållning var smidig och elegant, och han hade Hvidarnas
finbildade ansiktstyp och stora, lugna, gråblå ögon. Han
var en god son och bror, en pålitlig vän, en duglig officer,
en rättvis förman och husbonde, en framstående landtbrukare
och dito hästkännare och ryttare.
Det låter ju mycket aktningsvärdt, men icke
vidare intressant. Det är nästan för många
allmängiltigt goda epitet, och man ryser redan i
andanom för den tråkiga mönstermänniska, man
skall få att göra med. Men karaktäristiken
fort-sättes och gestalten får genast flera individuella
drag:
I allmänhet ansågs hans sällskap angenämt, men det
fanns också ett stort parti, som icke kunde fördraga honom:
synnerligast nervösa personer, som irriterades af hans
orubbliga lugn; häftiga personer, som en gång varit i
meningsbyte med honom och nära nog förgått sig, utan att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
