Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristiania teater år 1850, tre gånger, samt, något
omarbetadt på Bergens teater 1854, två gånger;
»Olof Liljekrans» — eller, som stycket i sitt första
utkast hette: »Rypen i Jutedal, nationalt
Skue-spil af Brynjolf Bjarme» — uppfördes två gånger
på Bergens teater i januari 1857. Att icke
framgången blef större, förvånar icke, när man nu läser
de båda dramerna; i dramatiskt afseende äro de,
isynnerhet det senare, ganska otympliga, och
särskildt saknar författaren ännu förmågan att
individualisera, just den som han sedan utbildat till
mästerskap. Han har en del ungdomlig lyrik eller
moral på hjärtat och den lägger han sina hjältar och
hjältinnor utan vidare i munnen. Ett mycket naivt
exempel därpå äro slutverserna i »Kaempehöjen»,
där Blanka, en sydländsk flicka, kristen men
uppfostrad af en gammal nordisk viking, talar om:
— — hur Norden stiger fra sin grav
til luttred åndsbedrift på tankens hav.
Hvad som fängslar i dessa båda dramer, det
är uteslutande lyriken; man hör här de första
anslagen till de toner, som sedan skulle ljuda så
rikt och betagande i »Brand» och »Peer Gynt».
I inledningsstroferna till »Kaempehöjen»:
Aftenrödens siste luer
bolger som et hav i brand,
det er tempeltyst ved strand,
tyst som under lövets buer.
O. s. v.
ha vi redan den Brandska versformen och — synes
det mig — äfven tonen fullt utbildad; och i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
