Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scener af Olof Liljekrans, som skildra den
bergtagne ungersvennens ströftåg och fantasier uppe
på höjderna, finna vi det lilla frö, som sedan skulle
växa upp till det Oyntska världsfamnande trädet.
Versformen är redan fullt utbildad och äfven
motiven äro besläktade. Hör blott:
Kunde jeg råde
de saelsomme ord, den forvildende gåde!
eller:
Jeg er syg, jeg er svimmel!
Jeg kan icke mindes hverken jord eller himmel!
Man har här slående exempel, hur långsamt
den Ibsenska diktningen mognat, hur länge den
legat och grott i hans sinne, innan den vuxit fram
i sin slutgiltiga form. Andra, nästan ändå mera
påtagliga exempel därpå lämnas af de här
meddelade smärre dikterna. I Illustreret Nyhedsblad
1859 trycktes en samling sonetter: »I
billedgalle-riet», härstammande från en något äldre period af
diktarens lif. Uppslaget till diktserien är att
diktaren i ett stort tafvelgalleri ser en konstnärinna,
som står försjunken i beskådande af Murillos
madonna, och han skildrar så hennes
skönhetslängtan, hennes konstnärsdrömmar, jämför sin
egen lott med hennes, talar om sina tvifvel, sitt
missmod, framlägger sina funderingar om lifvet
och om konsten. I de samlade dikterna är hela
denna serie utesluten, men man finner en vemodig
och ironisk erinran om den i den lilla dikten,
som heter »1 galleriet»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
