Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tal hållna af den åldrige och världsberömde
diktaren. De äro icke många, tio inalles, och icke
långa. Vill man läsa dem rätt, skall man minnas
diktaren själf, med den skarpa blicken bakom
glasögonen, det vänliga leendet kring den fasta, hårda
munnen, den låga men distinkta stämman. Man
skall höra dessa ord falla, sakta och betänksamt,
men tunga af personligt innehåll, i en
omgif-vande ljudlös tystnad. Och då skall man få en
vacker och lefvande bild af mannen, sådan han
varit i alla sitt lifs stora och sällsamma skickelser,
en bild, liknande den han själf gifvit i slutorden
till sin lilla novell »En brudevielse»:
»Men i samma stund föll det liksom en vigsel
öfver hans själ; endast oklart hade han fattat
prästens ord, men hvad hela det sällsamma lifvet
därinne i kyrkan hade hviskat till honom, det var
den första spirande aningen om att hvardagens
lif med dess vanda öden dock har en
hemlighetsfull söndagssida hos sig, och mot denna längtade
han nu framåt och städse framåt, allt efter som
han växte upp; och på så sätt blef han konstnär.
Sedan har han farit vida omkring i världen;
men han har dock förblifvit norsk i sitt sinne
— ty den glömmes sent, vigseln i hemmets kyrka.»
1902.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
