Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och väckt ur konstnärsdrömmen stirrade han
in i detta lif, som var så grymt, så hemskt, så
vansinnigt; »det vanvittige liv» är ett hos honom
ständigt återkommande uttryck. Han hade då
något af den yrvaknes oförmåga att finna sig till
rätta, öfverskåda och bedöma, ett sken från
drömmens mystiska ljus kom det hvardagliga att synas
fantastiskt och overkligt. Men dessemellan hade
han äfven sina fullvakna stunder, då lifvets
brusande ström ryckte honom med sig i glädje, nästan
i munterhet. Hvad hans efterlämnade arbeten
uppenbara om denna sida i hans väsende, det är
för mig åtminstone något nytt. Att han skulle
känna fint och förstående för konstnärliga
företeelser, det visste man, och dock äro uppsatserna
om Gustav Vigeland, Arne Dybfest, Edvard Munch,
hvars konstnärliga egenart han på ett utmärkt sätt
karaktäriserar, Rembrandt m. fl. öfverraskande
genom sin klara och fasta form. Men att han
kunde se så friskt, så utan all sentimentalitet på
arbetets och dagens lif, på det moderna
samfundet i alla dess yttringar, som han bevisar i
sina få polemiska artiklar och i de ypperliga
skildringarna från Amerika, Tyskland, Frankrike,
det förvånar. Det visar att det hos denne diktare
med de skälfvande nerverna fanns en manlig och
modig vilja, som blott alltför snart knäcktes. Den
är det som andas i dessa ord från hans ungdoms
brytningstid i Amerika, hvarmed jag vill afsluta
denna korta och ofullständiga skildring:
Jeg vil la solen få lov, få lov at skinne mig lige
ned i hjertebunden, så det blir så inderlig varmt og lyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
