Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är så stilla. Jag kan höra människorna tala.
gråta och famnas i mitt bröst.
Och fina små tankar komma vaggande med vinden
öfver gräset, och en liten sångare kommer och sätter sig
på grenen däruppe och säger: Pip, pip.
Stundom hör jag tramp af hofvar långt borta. Då
är det den rika fröken från villan, som kommer ridande,
i sin vida, svarta klänning, med det stränga ansiktet och
de slutna läpparna.
Så småningom blir det afton i den gamla eken. Jag
blir trött på att tänka, att lida med de lidande och spörja
med de spörjande. Fåglarna sluta att sjunga. Endast
smedens hammare klingar ännu i fjärran.
Och jag har ingen att säga god natt till. Därför
tittar jag in i smedjan och säger: God natt, smedi
Och medan jag vandrar hem, hviskar jag: God natt,
åker och äng!
Dörrar och fönster stå öppna. Jag sofver samman
med naturen. In i drömmen följer mig grodornas kväk,
kväk, ängsknarrens iks, iks.
Jag är för min personliga del benägen att
tro, att han af ordet begärde mera, eller i alla
händelser något annat än det kan gifva. Men
den, som icke sträfvar efter det omöjliga, når icke
det möjliga, och det möjliga, det som han vann,
det var att gifva sin personlighet ett bestående
skönhetsuttryck, och att på samma gång tolka
något af den konstnärliga lifsuppfattning, som var
tidens egen.
Själfva lifvet syntes honom ofta fientligt mot
denna sträfvan:
Snart vil morgonen komme
med sin vidunderlige sol,
og sit bankende liv,
— da vil ordene do på mine laeber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
